CIRKUSHÄSTEN

P1000736Tina började rida redan när hon var runt fem, sex år.
Hon och Inger bodde då i Blixtorp några mil sydost om Skövde.
Där började hon rida på en liten tjock Shettis, som ibland lånades av en granne.
Senare när Inger flyttade ihop med Bengt i Skövde blev det ridskola.
Efter några år blev det ännu en flytt till Berg på Billingens nordsida.
Nu till ett stort, fint gammalt timmerhus.
Här fick Tina för första gången en egen häst, han hette Brownie,
men kallades oftast för Bruno.
Bruno köptes från Tinas ridskola utanför Skövde där han hade tjänat i många år.
Han blev en helt annan häst när han kom ifrån ridskolan och ut till landet.
Piggare och mer harmonisk.
Förutom en duktig ridhäst kunde han bl a dricka både Coca-Cola och saft ur ett glas.

Bruno fick några år senare ett tragiskt slut när Tina och hennes bästa kompis Hanna var ute och red. Dom skulle korsa en icke alltför trafikerad väg – halvvägs över kom en bil i alltför hög fart över närmaste vägkrön och hann inte stanna utan körde rakt på Bruno och Tina!
Hästen bröt tre ben och fick avlivas på plats och Tina fick ett skadat knä med
bestående men.
Den unga killen i bilen hade just fått sitt körkort!

Tina fick något år efter denna händelse en vacker Connemaraponny som lystrade till namnet Jaspis och den hästen kunde bl a pussas på mun.
Men som ridhäst något opålitlig och inte så pigg. Så han såldes vidare till en annan ryttare som kom bättre överens med honom.

Här tillkom också hästen Ricky som Inger hade köpt väldigt billigt av en kvinna i Stockholm som bara ville att hennes häst skulle få komma till ett bra hem, ty själv kunde hon inte rida längre.

Ricky var då 19 år men helt frisk och pigg samt en väldigt pålitlig och säker ridhäst.

Ännu ett tillskott kom något senare när Inger och Bengt köpte en kraftig skimmel med många olika slags korsningar, bl a Lippizaner, och han hade det för en häst udda namnet Kapten Grogg.
Med i denna samling fanns också Shettisen Boy.
Hästarna stallades in hos Kling, som var närmaste granne.

Vårterminen 1982 hade jag ett vikariat i åk 5 i Bollebygds skola.
En av flickorna i denna klass hade börjat på en ridskola i Töllsjö, ca 6 km väster om Bollebygd. Vi pratade mycket häst och hon tyckte att jag skulle börja rida där.
Så började min ridskolekarriär.
Eftersom jag inte hade någon bil fick det bli cykel en gång i veckan till ridskolan i både snö, is och slask.
Men det var inte det värsta .
Ridskolan hade ingen manege utan bara en liten paddock där vi i snöigt och isigt väder halkade omkring med våra hästar i den ovanligt kalla och blöta vintern.
Men något lite fick man kanske lärt sig trots allt.

Höstterminen -82 började jag rida på Askims fältrittklubb i Göteborg.
Där gick jag i en herrans många år och vi var ett sammansvetsat gäng på ca 7-10
ryttare som under drygt 20 års tid åkte tillsammans två, tre gånger varje år till Tunarp för september-ridning samt Hubertusjakten i Oktober/November.
2 ½ rävsvans blev resultatet från dom jakterna.
De av er som är ridkunniga undrar kanske hur man kan vinna en halv svans??
Fråga – så får ni svar på det!
Tunarp är förmodligen ett av Sveriges finaste och bästa ridställen med anor från 1500-talet och med en mångfald ridvägar på egna marker samt stor manege och paddock, stort område för banhoppning och ett för dressyr samt flera terrängbanor med fasta hinder. Vi brukade boka in våra höst-turer tillsammans med ett ridkunnigt gäng från Sveriges television i Stockholm.
Varför inte ta en tur till Tunarp för att närmare beskåda denna förnämliga anläggning –  ca 4-5 km från Vitehall.
Kan vara av intresse även för icke ryttare.
Värt att titta på är dom stora, stabila vinter- och sommarstallen samt själva säteriet med sina två flyglar. Även det stora huset Hammaren som också är till för ryttare.
Om jag får tillåtelse av Beata och Dan (ägarna) guidar jag gärna – kan bli en härlig naturpromenad över ängar och ridvägar – Vitehall 2014!

I en av flyglarna bor man i 3,4 eller 5-bäddsrum med självhushållning – dessutom finns ett antal små torp att hyra, framför allt för familjer på sommaren.

Vår ridlägerverksamhet tillsammans började 1983 när Tina just hade fyllt 11 år.
Vårt första ridläger tillsammans hittade vi utanför Strömstad, eller närmare bestämt Björneröds Gård  en bit från Krokstrand, som ligger invid Ide-fjorden, och där hade dom just startat sommar-ridlägerverksamhet.
Vi tog tåget till Skee, där vi blev hämtade av Jan-Erik, en av familjens söner.
Det var ett familjärt och trivsamt ställe där vi åt våra måltider tillsammans med familjen
och sovplatser fanns i familjens hus.

Dock fanns det inga rum lediga för oss i huset detta år så vi blev inkvarterade i en nedlagd konsumbutik i Krokstrands nedlagda centrum, ca 4 km från gården.
Vi fick låna en gammal moped så att vi kunde ta oss fram och tillbaka – oftast  startade den, men ibland inte – då fick vi ta en snabb promenad eller försöka lifta upp till gården!
Jag var ensam vuxen bland alla barn och tonåriga flickor.
Men ungdomar tar det ganska naturligt med en eller några vuxna i en sådan grupp.
Jag har blivit ganska van att som ensam vuxen umgås med tonårstjejer på ridläger. Vuxna damer eller tjejer är mer vanligt än vuxna män/ killar på sommarridläger.

Första dagen är alltid spännande när hästarna skall fördelas.
Vad jag fick för en häst kommer jag inte ihåg men Tina kommer nog aldrig att glömma sin drömhäst som hon blev tilldelad.

Det var en helvit Welshponny som hette Cheval, eller rättare, Chevalier Mignon,17 år.
Han hade tidigare varit cirkushäst och kunde bl a lyfta på frambenet och tacka samt göra någon slags piaff eller passage. Otroligt säker, pålitlig, stark och klok.
Förälskelse vid första ögonkastet som det heter!

Vår ridlärare hette Magdalena och var dotter i familjen.
En riktigt tuff tjej, som trots sin ungdom hade en mångfald medaljer i framförallt hoppning och fälttävlan.

Duktig och pedagogisk också som ridlärare. Vi red en hel del upp och ner i stora, höga sandbankar samt slalom mellan tallar i ett skogsområde. Lite terränghoppning och banhoppning som Jan-Erik basade för, samt lite dressyr.
Gymkana-lekar och femkamp mm ingick också.
Veckan avslutades alltid med en hopptävling.

Året därpå köpte jag en gammal Volvo av Ronalds bror, Rolf – två av Klas och Brittas pojkar och således mina kusiner.
Med den skulle vi ta oss till Gotland för en veckas ridlägerverksamhet på Gervide Gård.
Resan gick via Getterön där vi skulle övernatta hos våra folkdansvänner Göran och Görel, innan vidare färd till Oskarshamn och Gotland.

Strax innan ankomst dit small det till under motorhuven och vid en titt visade det sig att svänghjulet hade lossnat. Pang i bygget – här stod vi. Jag chansade och körde den lilla bit som som var kvar till Göran – bilen var ju ändå både billig och gammal.
Men vi skulle ju vidare!
P1000750-1Men turen var på vår sida – En av Görans grannar var bilmekaniker och hade egen verkstad på ön – Han ordnade detta problem för oss och dagen därpå kunde vi fortsätta vår färd med en hel bil.
På Gotland, bara någon km från Gervide Gård, bodde vi hos våra vänner Bengt och Eva som har sitt underbara sommarhus här.
Tina fick en liten svart russ och själv blev jag tilldelad Soley, en Knapstrup, som dom sa hade varit Pippis häst i filmen om Pippi.
Men det har jag senare kollat upp och det stämmer inte för Pippis häst hade påmålade fläckar och var utlånad av Solna ridklubb, han hette Illbatting och blev hela 25 år gammal.
Men det kändes i alla fall historiskt just den veckan att tro att man red på Lilla Gubben!
P1000746Med på Gotland var också Tinas folkdans-kompis Karin, med familj.
Även att köra med häst och stor vagn med plats för oss alla fick vi pröva på.
Kanske med inspiration från Jokkmoks-Jokke kallades vår vagnshäst för Tjosan!

Året därpå, 1985 – var det åter dags för Björneröds Gård. Tina längtade efter sin cirkushäst, Cheval. Men tyvärr var han inte kvar – han hade gått till dom sälla jaktmarkerna, som de nordamerikanska indianerna sa.
Och den här gången fick vi plats i det stora boningshuset.
Men Tina var ändå nöjd med sitt hästval, ty hon hade med sig sin egen häst,
Bruno, som Inger hade kört upp.
Han fann sig väl tillrätta bland de övriga ridhästarna och fick nu lära sig mer om att
rida i skog och mark – han var ju mest van vid skolridning inomhus, men hade också viss vana vid uteridning sen han kom till Berg.
P1000738Magdalena kunde konsten att variera vår ridning. Vi blev också uppdelade i grupper.
Något erfarna och nybörjare – till sin hjälp hade hon nu hon en duktig ridinstruktör.
Även den här veckan avslutades med en hopptävling och Bruno fick åka hem till Berg med en plakett.

Jo, det blev ett tredje år på Björneröd året därpå,1986.
Nu var även Tinas bästis, Karin med, och jag följde denna gång med som
arbetande förälder och fick då rida när det var lämpligt.
Nu hade dom köpt till en stor arbetsbarack som inhyste ett antal sovplatser.
Det blev min uppgift att måla denna byggnad samt en del andra småjobb.
En något annorlunda ridlägervecka för min del.

Tinas häst, för nu var det en häst, och inte en ponny, hade det välklingande
namnet Melody Rock.
P1000748Både Tina och Karin var nöjda med denna ridvecka.
Det är alltid roligare för tjejer i den åldern att ha en kompis med sig.
Pappor kan vara bra men går inte att jämföra med en bästis.
Pappor däremot får sällan med sig en bästis eller kompis på en
sommar-ridlägervecka – där är det nästan bara tjejer, tjejer, tjejer…..

Ridningarna på Tunarp däremot är det bara vuxna eller ungdomar och där vill
dom helst att man har minst 5 års rid-erfarenhet.
Året därpå, 1987, tillbringade vi en veckas ridläger på just Tunarp!

Detta var lite om pappa Tingström och dotter Jacobssons hästäventyr!

Sture

2 reaktion på “CIRKUSHÄSTEN”

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: