Nu har jag fått nog. I flera år har jag försökt skapa en vettig hemsida. Resultatet är så där. Så nu j-vlar har jag anmält mig till Medborgarskolan. Första helgen i december ska jag gå på kurs, två heldagar. Vore väl konstigt om inte det hjälpte. Har en inre bild och idé hur jag vill att sidan ska se ut. Ni får väl se…

En inte så kort reseberättelse om vår resa till Rwanda och Uganda 23 sep- 7 oktober 2017   Anita och Dennis 

Spårvagn och flygbussen till Landvetter Flygplats. Flyget 10.25 till Rom

Jag hade lite krångel när vi kom till tullen.  Hade ingen aning om att krämer räknas som flytande. Jag fick behålla hudkrämen men solkrämen la de beslag på.

Flygbuss igen – till Roma Termimi där vi letade vi upp vårt bokade hostel:

”Four Seasons Hostel” som låg alldeles i närheten av stationen. När vi hade installerat oss tog vi en promenad till Colosseum. Vägen dit blev lite omvägar, mycket att titta på.

Hittade en populär trattoria, det var nästan fullt hus både inne och ute. Pizzabagaren var nästan som en kopia på restaurangägaren i filmen om Lady och Lufsen.

Packade och gjorde oss iordning för att checka ut nästa dag samt åt en rejäl frukost på hostellets restaurang.

Vi tog oss till Roma Termimi och regionaltåget som skulle avgå till Napoli. Väl framme i Napoli sökte vi upp lokaltåget till Pompei. Men här fick vi vänta ca en timma på det försenade tåget.

I Pompei fick vi ta en promenad på ca 2 km till vårt boende, B & B Gallery. När vi installerat oss tog vi en behövlig dusch innan vi gick ut på en liten promenad innan middagen. Dagen avslutade vi med att äta middag på en restaurang i närheten av vårt boende.

Vi tog det lugnt på morgonen. Frukosten serverades på samma restaurang som vi åt middag. Typisk italiensk frukost – liten sötad yoghurt, juice och en sötad croissant, men vi förhandlade till oss bröd istället, samt te istället för kaffe. Att dricka te istället för kaffe var tydligen lite förvirrande för personalen, dom fick rota i hyllorna efter tepåsar!

Idag besökte vi Scavi di Pompei, ruinerna sedan jordbävningen 62 e.Kr. och vulkanutbrottet från Vesuvius 79 e.Kr.  När vi betalt vårt inträde kunde vi titta in i ett glashus hur man bevarat och restaurerat människor man funnit under askan. Vi besökte bl.a. följande ruiner:

Anfiteatro: Den byggdes redan 70 f.Kr. men förstördes i vulkanutbrottet. Det var plats för upp till 20 000 personer på teatern.

Casa di Octavius Quartio: Ett hus som där man kunde se hur man bodde på ute på landsbygden. Först kom man in i ett uterum (atrium). Kunde även se att det fanns ett bad.

Casa diel Menandro: Ett exempel på hur en rik familj bodde. En mycket vacker atriumgård.

Casa di Meleagro: Ett hus där en familj från överklassen bodde. I fontänen fanns det en staty av marmor som bestod av ett lejons kropp och en örns huvud. Häftigt!

Casa di Chirurgo: En av de äldsta byggnaderna. Många fina målningar.

Forum: Den centrala platsen där man hade marknader och administrationen för staden. Platsen är rektangulär. Man kan se vulkanen Vesuvius härifrån.

Vi avslutade besöket med lunch i parken strax utanför ruinerna.– stekta auberginer och tomater, en utmärkt lunch i den välbehövliga skuggan.

På vägen hem tog vi en liten fika samt en siesta hemma i vår fina lägenhet. Jag skrev vykort till Birgitt och Giampiero.

Åt frukost i god tid för vi skulle ta lokaltåget till Napoli och vidare med regionaltåget till Monte San Bagio. Tåget började krångla redan från start i Napoli. Dörrarna kunde inte stängas riktigt Man fick inte någon direkt information om detta (ung som SJ hemma).

Det slutade med att vi fick byta tåg efter en station. Med över en timmas försening kom vi till San Monte di Biago. Lokalbussen tog oss vidare till badorten Terracina. Vi blev hämtade vid busstationen av ägaren till vårt boende, B & B, ”Hotel California”. Installerade oss och vi fick en karta över Terracina. Packade upp våra badkläder och promenerade genom La cittá storica till stranden. Det blev liten promenad genom den äldsta stadsdelen i Terracina.  Härligt och varmt i vattnet, ca 25 grader.

På en liten gata hittade vi en bar där vi beställde vår middag. En härlig tonfisksallad med bröd och kall öl.

Här fick vi verkligen en bra frukost. Till ägaren hade vi sagt att vi var vegetarianer, men han hade tydligen missuppfattat oss och trodde att vi var veganer och hade åkt in till staden för att handla. Vi fick sojamjölk, glutenfria flingor, grovt bröd och örtté.

Fick besked om att det skulle bli tågstrejk på eftermiddagen. Då skjutsade ägaren oss upp till Monte San Biago, ca 20 km, så vi skulle hinna med ett tåg som avgick till Rom.

Väl framme i Rom visade det sig att det inte gick något tåg till Lido di Ostia dit vi skulle, pga. strejk på tunnelbanan. Försökte få reda hur länge strejken skulle pågå men ingen visste. När vi satt på ett fik på stationen fick jag ett mail från vårt boende i Lido di Ostia att strejken skulle pågå till klockan 17.00.

Då bestämde vi oss för att promenera till Stationen San Paolo där lokaltåget skulle avgå till Lido di Ostia. Vi tog några foton på Colosseum när vi passerade den. Tur att vi hade vattenflaskor med oss, det var 37*. Vi gick en sväng för att äta vår medhavda lunch och hittade ett ställe med en liten fontän och bänkar. Svalkade våra händer i vattnet. Klockan började närma sig 17.00 och vi gick tillbaks i god tid så vi kunde stå bra till i kön vid tågspärren. Biljetter hade vi köpt i förväg.

Vårt boende, ”La finestra sul mare”, B & B, låg inte långt från stationen och vi hade utsikt mot havet och stranden.

På med badkläder och ca 2 min. väg ner till stranden.  Härligt att få njuta av det salta och varma vattnet! Efter bad och sol gick upp till vårt rum och bytte kläder – vilade lite också. Fick tips om var man kunde äta. Det blev en Kinarestaurang i närheten. Liten promenad runt om i kvarteret.

Nästa dag fick vi gå en bit för att äta vår frukost på en enkel bar. Samma italienska frukost: juice, croissant och kaffe (té). Sedan gick vi till en ”Supermercato” för att handla bröd, ost och frukt till lunch.

Gick upp till vårt rum – bytte till badkläder och gick ner till stranden för mer sol och bad.

Siesta – lunch – fika på strandcaféet – promenad – italiensk glass, som enligt Sture var alldeles för söt.

Åter till stranden för sol och bad.

Middag på samma Kina restaurang som igår, fanns inte så mycket att välja på i närheten men dom hade väldigt god och varierande mat samt god öl. Vi tog en liten rundtur i dom närliggande kvarteren och strandpromenaden.

Frukost på samma Trattoria som igår. Packade och checkade ut. Vi tog våra resväskor med oss ner till stranden för att vi skulle få njuta av sol och bad innan vi skulle resa därifrån. Åter en lunch på Kinarestaurangen innan vi tog lokaltåget till Roma Termimi.

Gick till turistinformationen och frågade efter tåget till Ciampino. Fick besked att vi skulle gå till ”Biglietteria”.  Vid ingången informerade personalen oss vilket ”Il binario” (spår) tåget skulle avgå ifrån. Även nu var tåget försenat ca en halvtimma. I Ciampino finns det närmaste ”flyghotellet” för dom som skall med ett flyg väldigt tidigt på morgonen.

Vårt boende, La Perla B & B, låg centralt i Ciampino. Installerade oss. Promenad i det lilla samhället. På vägen köpte vi pizza och öl som vi tog med oss till rummet. Vi satt ute på balkongen i kvällssolen och åt.  Precis när vi skulle lägga oss, kom dom två italienska damerna som hade rummet bredvid oss ut på den gemensamma terrassen. De satt och pratade högljutt på balkongen till långt efter 12 på natten. Då gick Sture upp och stängde balkongdörren.

De pratade bl a om sina kärleksbekymmer!!

Som sagt var sov vi inte många timmar. Klockan fyra gick vi upp och packade ihop det sista och checkade ut. Någon taxi fick vi inte tag på och beslutade då att promenera till flygplatsen, ca 45 min enligt beskrivning.  Märkte att vi hade gått fel i det becksvarta mörkret och fick vända tillbaka in till centrum. Här hade vi turen att träffa på sex svenska turister som också skulle till flygplatsen och med samma flyg hem till Sverige.

Dom hade förbeställt en stor taxi och chauffören var vänlig nog och klämde in oss också i den, hans andra taxi var trasig, så den här var ortens enda lediga. Annars hade vi kanske missat flyget hem.

Väl på Ciampino flygplats gick allt som det skulle. Incheckningen hade jag redan gjort i Ryanairs app. Flyget avgick punktligt 6. 55. Slumrade till en aning. Fy vad det blåste kallt när vi kom ut från planet på Landvetter flygplats!! Endast 12*, vilka kontraster! Hemma igen, i kylan, brr brr.

Slutord

Vi hade en underbar vecka. Det var mycket varmt när vi gick bland ruinerna i Pompei. Vi orkade inte se allt som vi hade planerat – 37 grader i skuggan hade vi dagligen. Man ska nog åka dit höst/vår istället. Det är mycket billigt att åka tåg och lokaltrafik. Att äta ute på restaurang kostar ungefär som hemma i Sverige.

Susanne

Här kommer några bilder ifrån resan:

Sommar….Sommar….Sommar???

Tänkte liva upp inledningen på den här sommaren med några egenhändigt alltid aktuella rader om sommar, trånad och kärlek…..en evigt pågående lek med våra känslor!
Håll till godo … och kom igen med lite kärlek och intressant läsning till vår allt mer tynande hemsida!

Sommarlov!
Tuppen han gol
Sommar och sol
Hästar i hagen
Man blir så betagen
I allt det gröna
I allt det sköna
Flickorna skira och nätta
Verkar så rena och lätta
Man blir lite yr
När något i kroppen tar fyr

Hjärtats sång!
Att vara dig så nära
Att ändå inte röra
Att se och höra dina läppar
Att inte dom få känna
Ditt skratt, ditt leende, din röst
Att ej få vara ett med dem
Ett ord, ett tecken, några rader ifrån dig
skulle läka såren, skulle värma lågan inom mig.

En limerick får avsluta den här gångens diktande
En klurig knalle ifrån Kinna
Packa och for för att hinna
Till kommersens loppis för att sälja
Hemmagjord dricka dom knappt gick att svälja
Polisen kom….
och uti älven han såg vinsten sin försvinna.

Sture

Allt som finns i denna vår värld hinner man inte att se under sin livstid – att t ex se och utforska allt som finns i ett enda land och allt som finns att utforska i samtliga länder och världsdelar.
Men en liten bit här och där hinner man ju med!
Även i ett sådant stort område som Transsylvanien i Rumänien får man nöja sig med att se en liten del av under en vecka.
Kanske den vackraste delen av bergskedjan Karpaterna i Transsylvanien fick vi i denna ridgrupp – sju tjejer samt undertecknad – uppleva under dessa tuffa dagsetapper.
Dessa stora skogar i denna bergskedja, Karpaterna, är bland de bäst bevarade ekosystemen i Europa.
Naturen är bedövande vacker och stora fårhjordar går fria i nere i dalgångarna och en bit upp på höjderna.
Den här gången blev det ett och samma boende hela veckan – väldigt bekvämt alltså, för en gångs skull – till skillnad från att rida och övernatta ”hemma hos” i olika byar eller hästgårdar.
Värdparet i detta stora Guesthouse/hästgård, driver här ett av Europas största privata projekt, att skapa en 200.000 hektar stor Nationalpark i detta område som har Europas största koncentration av stora rovdjur, björn, varg, järv, lo mm.
Våra starka, livliga och pigga hästar var främst arabiska fullblod och halvblodskorsningar.
Ridningen var tuff – många och långa galopper i dalgångar och backar samt långa stigningar uppför dom branta bergstopparna – att stå upp i sadeln hundratals meter i branta uppförslut frestar på både hälar, ben och rygg.
Men lön för mödan fick man när man väl kom upp till toppen och vidunderliga vyer med snöklädda toppar att beskåda runt om. Om vädret tillät tog vi vår lunchrast här uppe på en topp, samtidigt som hästarna fick en välbehövlig vila. En dag blev vi glatt överraskade när vi hade fått besked om att vi skulle vara tillbaka och inta lunchen hemma på gården – men så blev det inte – i stället kom vi fram till ett dukat långbord mitt ute i naturen – några av de arbetande tjejerna hade kört dit med bord, stolar och en rejäl lunch, dessutom var detta en härlig, varm och solig dag: nice happening!
Stora fårhjordar, blandat med getter, fanns det en bit upp på bergsplatåerna, alla med en eller två fåraherdar samt ett antal vaktande hundar, både små och stora – men inga riktiga varghundar – i stället var det mängden hundar som avskräckte ev. vargattacker. Hundar fanns det för övrigt gott om ute i naturen. Mer eller mindre halvvilda – hundar i koppel såg jag aldrig till – nästan alla i byarna har hundar som springer lösa och ibland försvinner och blandar sig med dom halvvilda hundarna. Fårahedarna fångar in ett antal av dessa och ger dom mat och lita trygghet så att dom följer med fåren på vandring och håller viss ordning.
Värdparet, och tjejerna på ranchen, hade tagit vara på tre st. halvvilda, helt underbara hundar, som nu trivdes alldeles förträffligt på gården.
En em efter ridturen tog jag en lång promenad genom några av byarna i närheten. En av dessa hundar som jag fäst mig vid följde helt spontant med mig. Det gick bra tills vi kom till ett ställe där ett flertal hundar rök ihop med ”min” hund och jag fick använda våld för att sära på dom – ingen av de boende här brydde sig ett dyft om detta – ”min” hund försvann i virrvarret och jag blev rädd att den var förlorad, det var ju lång väg hem – men till min förvåning sprang den mig glatt tillmötes, viftandes med svansen, när jag var tillbaka på gården. Happy end alltså!
Kor var ett annat underligt inslag – dom gick lösa på ängar, diken och på gator i och utanför byarna. Nästan alla hade en bjällra runt halsen och ägarna kände tydligen igen på klangen vilka kor som var deras och det verkade som om dom olika flockarna höll sig tillsammans. På em/ kväll kom någon och hämtade in dom för mjölkning – dom visste vart dom skulle gå, så det var bara att driva på bakifrån. Bilarna på gatan fick sicksaxa eller vänta för att komma förbi. En del släppte sedan ut dom igen för natten. Så även på natten fick bilister se upp för lösa kor.
Inne i flertalet byar sköttes alla transporter med häst och vagn – på ett ställe såg vi en vagn med två hästar och tre lösa föl som stannade utanför portarna och levererade varor till familjerna. Här var det mest romer som bodde. Det fanns speciella dryckes-kar utställda för hästarna. Även ute på dom stora vägarna såg man många hästdragna vagnar samsas med bilisterna.
Ca fem, sex timmars daglig ridning innan vi var tillbaka på ranchen och en gemensam fika innan det serverades fantastiskt goda middagar – denna gång var jag inte ensam vegetarian, en av tjejerna delade en grön måltid med mig. Däremot var jag ensam svensk – två från England, två från Tyskland, en från Österrike, en från Italien, en från Litauen men boende i Schweiz samt vår duktige ridledare, en ung tjej från Ungern.
Dessutom arbetade här ett gäng tjejer, mest från England som hjälpte till med hästarna, skötsel av gården, stallet och hushållet – frivillig hjälp eller för en liten penning. Dom flesta hade varit här sedan början av sommaren. En del hade också privatlektioner i paddocken för folk som kom hit på tillfälligt besök, några timmar, en dag eller två. Hästar fanns det gott om.
Så kring matbordet och samlingssalen var det ett behagligt tjatter med supertrevliga tjejer, där gratis öl och vin ingick i priset, bara att förse sig själv bakom bardisken. Rummen var rejält stora med toalett och dusch samt utgång till balkong. Totalt fanns det 18 rum samt en stor gäststuga på gården.
En vecka går ju som bekant fort och efter stort farväl-kramande var det så dags att ta sig hemåt – men minnena finns ju trots allt kvar i hjärta och själ! Behagliga minnen som är bestående!
En sådan här intensiv vecka ger betydligt mer av minnen och intryck än en så kallad vanlig händelselös vecka hemma – hur mycket minns man av veckorna som bara rullar på här hemma??
Sture

”Min Hund”

Häst – transportör

De tre halvvilda tamhundarna

Fåraherde

Kor på vift – söker lift

Den här vackra kärleksdikten skulle mycket väl ha kunnat skrivas av en känd poet eller författare….

Men han var varken känd poet eller författare, utan en vanlig enkel fattig arbetare, dessutom ensamstående far med sju hemmavarande barn av 11 födda – varav två hade dött för tidigt och två som redan hade flyttat hemifrån – i en lägenhet på ett rum och kök på Fjällgatan i Göteborg.

Dikten är skriven på vacker, sirlig skrivstil som jag tyvärr inte kan återge här… Men den finns att beskåda i ett album som Elsie fick efter Gullan med gamla tidningsurklipp, citat och matkuponger från andra världskriget.

Här ordagrant återgiven.

Din Melodi

När jag dina vackra ögon såg för första gången

Och din röst mitt öra smekte som en ljuvlig melodi

Det var vår och jag var ung och uti kärlek fången

Ej förr mitt öra smekts som utav denna melodi.

Korus:     

Härliga tid huru mycket du gav

Härliga tid utav rar poesi

Ungdom och våren i skön sympati

Än kan jag höra din själs melodi.

När jag dina vackra ögon såg för sista gången

Ej din röst mitt öra smekte på sin kära melodi

Och jag gammal är och tung och tystnat har nu sången

Men aldrig glömmer jag din ljuva stämmas melodi.

Korus:  

Härliga tid…

GBG. 29 mars 1925

Författad av Birger Svensson

Birger Svensson (1878 – 1951) som var vår (Elsie, Sture och Hasse) morfar och som året innan (1924) hade mist sin fru Anna, som dog tragiskt i lunginflammation – hon var förkyld och hade feber, gick ändå ner till den kalla tvättstugan och tvättade kläder, ådrog sig då lunginflammation och dog strax efter det.

Förmodligen är det henne som morfar åsyftar i den fina dikten som slutade så sorgligt.

Sture

Inlandsbanan

Nu kommer en berättelse om när Sture och Susanne var på tågsemester i somras, 20/7-29/7 2016. De åkte nämligen Inlandsbanan som går mellan Kristinehamn och Gällivare. Här kommer det några historier vad som hände och även några bilder.

Robert

(PS, Tryck på bilderna för att förstora dem ifall ni vill se mer detaljrika bilder! DS)

Onsdag 20 juli

I många år hade vi pratat om att åka inlandsbanan. Och nu när vi hade sålt våran sommarstuga och var lite mer fria, då blev det till sist av………..
Väckarklockan ringde 5.45. Vi fick i oss lite frukost innan avfärden. Spårvagnen ner till Centralstationen. Tåget (Tågab) mot Mora avgick 7.45. Jag köpte en kopp te för att piggna till lite grann. Väl på tåget satte vi oss tillrätta och tog av oss skorna. Under tågresan underhöll vi oss med att läsa böcker och lösa korsord. Och naturligtvis titta ut på den vackra naturen.
Väl framme i Mora tog vi en fika med te och fralla innan vi vandrade iväg till ett privat rum som vi hyrde för en natt. Efter att vi installerat oss tog vi en promenad ner till centrum. Passade på att titta på målgången för Vasaloppet som Sture passerat under ett antal gånger i Vasaloppet.

Torsdag 21 juli

Vi tog det lugnt på morgonen. Åt frukost och packade. Vi fick ha kvar våra väskor i rummet tills vi skulle åka vidare på em.
På förmiddagen hann vi med ett besök på Zornmuseet. Här finns världens största samling av konstnären Anders Zorn. Museet invigdes 1939. Här fick vi se hans berömda målningar i akvarell och olja. Speciellt akvarellerna var otroligt detaljerade, som fotografier. Skulpturer och etsningar i en basutställning av hög kvalitet. På kyrkogården i närheten ligger Zorn begravd, se bild.
Efter detta besök gick vi iväg till badstranden för att ta oss ett dopp i Siljan innan vi hämtade våra väskor för att åka vidare med Rälsbuss till Östersund. Vi tog en lättare lunch på stranden. Det var varmt i vattnet och i luften var det ca 25 gr.

Rälsbussen avgick 14.51. Vi hade en bra tågvärd som berättade och underhöll oss under resan. Någon större skillnad på tåg och rälsbuss är det inte, annat än att rälsbussarna drivs med diesel, alltså ej elektrifierade. Det låter som de gamla tågen med dunk, dunk från skarvarna.

Storstupet

Fredag 22 juli

Väckarklockan ringde 6.00. Vi hade inte sovit så värst bra under natten då det var väldigt varmt, trots alla fönster öppna. Packade och åt frukost. Vi lade pengar i ett kuvert och nycklarna i brevlådan vid entrén. Rälsbussen avgick 7.29. Jamtli har en liten perrong där tåget stannar om man fäller ut en stoppskylt som lokföraren kan se.
I Vilhelmina stannade tåget så vi fick sträcka på benen. Vid stationen efter, som hette Vilhelmina Norra, åt vi lunch. MBergmans Fisk & Vilhelminas Gårdsbutik. Sedan bar det av norrut med rälsbussen. Lokföraren fick tuta ständigt för det fanns många obevakade övergångar och renar längs spåret.

Nästa stopp var i Sorsele 14.05. Där steg vi av för att sova en natt på vandrarhemmet. Vi gjorde inte så mycket mer än promenerade runt i den lilla orten för vi var ganska trötta. Vi förstod snart att det fanns en flyktingförläggning här, för vi såg nästan bara mörkhyade personer.
Handlade middagsmat. Här gick det inte att ha fönstret öppet för det fanns otroligt mycket mygg utanför som gärna sökte sig in till oss. Vandrarhemmet låg vid en liten rund grävd sjö där ungdomarna badade och det var fuktmark runt om, där av myggen. Vi sov i alla fall gott den natten, trots dåligt med frisk luft.

Lördag 23 juli

Vi tog det lugnt på morgonen. Åt frukost och packade ihop våra saker. Lämnade vandrarhemmet och gick till Turistbyrån och Rallarmuséet som låg vid stationen.
Där kunde vi ställa in vårt bagage. Rälsbussen skulle inte komma in förrän senare på eftermiddagen.
Vi hyrde två cyklar på Turistbyrån, 70 kr/cykel för en halvdag. Vi fick tips om att besöka en gammal kvarn ca 3,5 km mot Ammarnäs och en underbar badplats, Sorsele Riviera, ca 5 km bort.
Kvarnen, en gammal kvarn med benstamp, byggdes i slutet av 1800-talet. I benstampen maldes ben som först kokats. Benmjölet användes som gödningsmedel och foder till djuren.
Benstampen ligger vid Kvarnbäcken. Vattnet är av god vattenkvalité med bland annat ett bra bestånd av flodpärlmussla. Se bild.
Efter en titt in i kvarnen cyklade vi vidare till badstranden som låg vid Vindelälven. Vilken härlig strand! Mjuk och len sand. Det var faktiskt väldigt skönt i vattnet eftersom det fortfarande var varmt och soligt, ca 25 grader. Här hittade vi en del av ortsbefolkningen.
Vi kunde inte stanna så länge eftersom vi var tvungna att passa tåget som skulle avgå 14.25. Dessutom behövde vi lite lunch. Jag åt en mozzarellasallad och Sture åt bara lite frukt.
Rälsbussen kom in i rätt tid. Steg på och satte oss bekvämt. Det var gott om plats eftersom tåget inte var helt fullt. Så några sittplatsbiljetter behövde vi aldrig boka. De enda sittplatserna vi bokade var mellan Göteborg och Kristinehamn.
I Arvidsjaur kopplades en av de två vagnarna bort och vi fick byta vagn.
När vi närmade oss Pite älv fick vi gå av tåget och promenera över järnvägsbron, för att vi skulle få titta på utsikten, som var bedårande vacker.
När vi kom över bron stod lokföraren och spelade vacker samisk musik på sin fiol. På ett ställe såg vi en renko och hennes lilla kalv på rälsen. De ville inte flytta på sig. Dom sprang säkert flera kilometer mellan rälsen innan dom behagade hoppa åt sidan. Strax innan vi skulle äta middag stannade vi vid den Geografiska Polcirkeln. Vi tog kort och fick också ett certifikat att vi varit där samt plockade vi kråkbär som tågvärden rekommenderade.
Nu var vi rejält hungriga även om vi hade fikat på tåget. I Vaikijaur stannade vi och åt middag på Restaurang Fjällglimten.
Jag åt Rökt sik och Sture åt gräddstuvad renskav med potatismos! Han tyckte det var något av det godaste han ätit! Det var andra gången han åt kött sedan 1978!! Först tuppkyckling hos Tina tidigare i år och nu renskav!! Hm, hm… det där med vegetarian?!
Här höll lokföraren en liten konsert för oss passagerare och restaurangfolk med sin fiol.
Vi var lite försenade till Gällivare, men det gjorde inget för vi hade fått uppleva mycket på resan från Sorsele. Packade ihop vårt bagage och tackade tågvärden och lokföraren för trevlig resa. Vandrade iväg genom en tyst stad till vandrarhemmet som låg på en camping vid Vassara älv. Installerade oss och tog en liten promenad runt campingen. Vilka husbilar och husvagnar det finns nu mera. En del ser ut som stora sommarstugor. Vi lade oss tidigt och sov gott hela natten.

Pite Älv

Kvarnen

Söndag 24 juli

Idag hade vi ingen brådska för vi skulle sova över en natt till. Åt frukost och funderade på hur vi skulle tillbringa dagen. Gissa vad vi hade glömt på tåget – när vi bytte vagn i Arvidsjaur – Jo, våra kepsar. Men vi hade en liten aning att just den vagnen skulle komma in till Gällivare senare på kvällen.
Vi började dagen med att gå en naturstig till stationen där Turistbyrån låg. På ett ställe kunde vi se Dundret – skidområdet som det ibland talas så mycket om. Vi fick också se Lappkyrkan. Även kallad Ettöreskyrkan eller dess officiella namn, Gällivares gamla kyrka. Namnet Ettöreskyrkan kommer från den tiden då varje hushåll fick skänka ett öre/år under en fyraårsperiod för att finansiera bygget av kyrkan. Man började bygga den 1747 och det är en av de äldsta byggnaderna i Gällivare. Se bild.
Vid stationen tog vi lokalbussen till Malmberget. Vi besökte en plats som heter Kåkstan. Det är en rekonstruktion av hur invånarna i Malmberget bodde för ca 125 år sedan. Rekonstruktionen blev klar 1988, då Malmberget hade hundraårsjubileum. Nu finns här loppisbodar där man säljer allt möjligt.
Vi träffade en herre som berättade för oss vad som var intressant att se i Malmberget. Vi gick en bit från Kåkstan där den stora Gropen finns, en väldigt djup och bred grop där man tidigare har brutit Malm. En bit därifrån låg Kaptensspelet. Det uppfördes 1913 och är en symbol för Malmberget. Ett hissmaskineri med lufttrummor som spelade eller hissade såväl material som arbetare ner till gruvan. Se bild.
Det finns ett litet trevligt café i Kåkstan där vi tog en god fika. Fiket har en gammal inredning så som det kunde sett ut för hundra år sedan. Nöjda gick vi där ifrån. Vi hade fått tips om att det var en stor utställning i sporthallen hur Malmberget såg ut förr jämfört med idag. Det visades att hela Malmberget så småningom skall rivas helt och flyttas till Gällivare. ungefär som man idag flyttar Kiruna. Detta för det finns värdefull malm under staden. Utflyttningen har redan påbörjats. En kvinna berättade att för en dryg vecka sedan skakade hela Malmberget pga. sprängskott under staden.
Sedan åkte vi tillbaka till Gällivare. Verkade vara en tom och öde stad. I och för sig så var det söndag och väldigt varmt. T.o.m. museet hade sommarstängt. Vi handlade middagsmat och lite annat smått och gott. Promenerade tillbaks till vandrarhemmet och lagade middag.
Sture hade tänkt att ta en promenad upp till toppen av Dundret. Först var det 5 km att gå upp till själva skidstadion och därifrån några hundra meter upp till toppen. Men det blev bara ca halvvägs upp på Dunderfjället, resten av vägen upp var alltför snårig så det fick räcka så. Den backen såg då inte så imponerande ut för att vara en ”omtalad” skidanläggning.
När han kom tillbaks gick vi till stationen för att vänta in tåget. På vägen dit träffade vi några flickor som skulle bada. Jag frågade var badstranden låg. De pekade på en strandremsa vid älven.
Men nu började det bli lite kyligare och jag hade ingen lust att hoppa i älven. Och tänk! Kepsarna låg kvar på hyllan där vi la dom dagen innan. Åter mot campingen där sängen väntade.

Ettörekyrkan

Kåkstaden

Kåkstaden

Caféet

Hissmaskineri

Måndag 25 juli

Vi fick gå ganska tidigt, ca 2 km, för att hinna med rälsbussen som skulle avgå 7.50. Packade och åt frukost. Genom den tysta staden vandrade vi iväg till stationen. Denna dag blev det en kort resa för vi skulle stanna i Jokkmokk, dit vi kom 9.15.
När vi ankom till Jokkmokk letade vi rätt på vandrarhemmet. Det var inte aktuellt att checka in men vi hade möjlighet ställa in våra packning i ett förråd.
Innan lunchdags besökte vi Áttje – Svenskt fjäll och samemuseum. Först tittade vi utanför museet där det fanns byggnader så som samerna bodde förr. Här fanns det mängder med blåbär som vi åt oss mätta på. Själva museet handlar om Sápmi, landet och folket och deras sätt att leva och överleva i ett krävande landskap – på myren, i skogen och på fjället. I en av montrarna står det att Karl IX inrättade marknadsplatser i Lappmarken år 1605. Syftet var att stärka statens position i norr, att driva in skatt och att sprida guds tro samt att hålla ting.
2005 firade man att Jokkmokks marknad funnits i 400 år. Men samerna hade haft marknader här årligen sedan ytterligare 100 år tillbaka, alltså sedan början av 1500-talet. Detta muséum var verkligen imponerande och annorlunda.
Efter detta fantastiska museibesök åt vi lunch på vandrarhemmet.
Sedan gick vi för att se Jokkmokks Botaniska Fjällgård. Trädgården har växtbäddar med växter från ett antal fjällmiljöer b.la. fjällsipphed, vilda nyttoväxter, renvallen och Videkärret.
Sedan var det dags att checka in på vandrarhemmet. Det var fortfarande varmt så vi tog på oss våra badkläder och begav oss till stranden vid sjön Talvatis, som ligger alldeles nära vandrarhemmet. Det var just här vid denna sjö som samerna hade sina marknader förr, men dom är numera flyttade några hundra meter in till centrum.
Vad det var skönt att bada! Vattnet hade säkert temperatur på runt 20 grader. Lagade middag och tog det lugnt på kvällen.

Attje Museum

Tisdag 26 juli

Packade och åt frukost. Fixade en lätt lunch för att ha med oss. Rälsbussen avgick från Jokkmokk 9.15. Denna dag blev en lång tågresa till Östersund. Vi stannade åter vid den Geografiska Polcirkeln. Eftersom vi hade tagit kort på resan upp – sträckte vi bara på benen utanför tåget och plockade lite kråkbär. Nästa stopp blev Kåbdalis. Där finns ett monument från Inlandsbanans sista länk, alltså där de båda sträckorna, norr – söder sammankopplades. Denna sten restes av Kungliga Järnvägsstyrelsen 26/9 1936. Inlandsbanan invigdes 1937, efter 30 års arbete.
Dagens medhavda lunch åt vi Moskosel. En liten plats med camping och en liten butik.
I Arvidsjaur stannade rälsbussen för en liten bensträckning. Det behövdes.
Nästa stopp var i Sorsele. Sture hade i all hast glömt en påse med frukt och majs i cykelkorgen när vi lämnade tillbaks cyklarna tidigare i veckan, när vi skulle med rälsbussen mot Gällivare. Tänka sig – påsen med frukt låg faktiskt kvar i cykeln som stod parkerad utanför turistbyrån? Det var ju nästan fyra dagar sedan vi lämnade Sorsele! Vi hann besöka rallarmuséet innan vi skulle åka vidare. Man fick uppleva inlandsbanans historia, idéer, drömmar och verklighet under 100 år.
Vidare åkte vi till Vilhelmina Norra. Där åt vi middag. Vi hade beställt Bergsmans Laxtallrik – varmrökt pepparlax, potatissallad, grönsallad, dressing och bröd.
Efter den goda maten bar det vidare ner mot Jamtli/Östersund. Där var vi ca 20.45. Vi tittade lite på TV innan vi kröp ner i våra sängar.

Kåbdalis

Sorsele Museum

Onsdag 27 juli

Vi fick gå upp ganska tidigt för att hinna med tåget till Mora 8.15. Åt frukost och packade. Vi lade pengar i kuvertet och nycklarna i brevlådan utanför entrén. Ca 2 km vandring genom Östersund till stationen.
Vid vårt nästa stopp, Fågelsjö, stannade vi och åt lunch. Sedan köpte vi en fika från det ambulerande Caféet, café Bortom Åa.
Vidare for vi till Mora. Där skulle vi byta tåg för vidare färd till Borlänge. Tåget skulle inte avgå förrän 15.05.
Till Borlänge kom vi först 16.40 efter att ha inväntat ett tåg i Mora. Det var ju helt ok. Sedan undrade vi vad som hände där ute vid loket. Det visades sig att lokföraren var tvungen att kolla bromsklossarna som tydligen hade hängt sig. Men till slut kom vi iväg från Mora efter ca 1 och 1/2 tim. försening.
Väl framme i Borlänge promenerade vi till Vandrarhemmet som låg ca 2 km från stationen. Vi undrade var vi hade hamnat? Invandrare, mest somalier, över allt i området. Vandrarhemmet låg i bottenplan på ett hyreshus och i dom övriga två hyreshusen bodde enbart invandrare. Vi fixade snabbt ihop en middag och tog sedan en liten promenad innan sängdags.

Torsdag 28 juli

Vi tog det lugnt på morgonen. Gick till busscentralen i centrum där vi tog bussen till Ornässtugan
Vi fick gå ca 1 km från busshållplatsen till Ornässtugan som ligger vid sjön Runn. Väl framme tittade vi på en utställning av den unika Ornäsbjörken, som till skillnad från vanlig björk har djupt flikiga blad. Den upptäcktes av en man från Ornäs 1767. Ornäsbjörken kan endast förökas genom att man tar sticklingar från originalet och planterar i växthus. Det förekommer många s.k. falska Ornäsbjörkar.
Sedan gick vi en guidad tur i Ornässtugan. Man har samlat in föremål som anknöt till Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna december 1520. Där har Ornässtugan spelat en viktig roll. Under Gustav Vasas färd genom Dalarna sökte han efter säkra platser att övernatta. Stannade till i Ornäs, där husbonden av Ornässtugan var en gammal kurskamrat till Gustav från studietiden i Uppsala. Men den här kamraten, Arent Persson, ville ha den belöning som Kristian Tyrann hade utlovat till den som gav upplysning om var Gustav befann sig och kunde gripas. Men mannens hustru anade oråd när maken åkte iväg sent på natten för att hämta dom danska knektarna. Hon låste upp rummet där Gustav sov och hjälpte honom att fly att ut via dasset som låg på övervåningen i huset, så att han kunde åka därifrån med häst och vagn. Fiffigt nog hade en pålitlig dräng vänt hästskorna bak och fram så knektarna vart helt villrådiga och visste inte hur dom skulle söka efter Gustav och drängen.
Annars hade vi nu haft en helt annan historiebild av Sverige.
Herr Gustav valdes till Sveriges kung 1523.
Innan vi åkte hem med bussen tog vi en fika på Ornäs Café. På vägen hem till Vandrarhemmet handlade vi lite mat och gick sedan till det gemensamma gästrummet som låg vid receptionen.

Ornässtugan

Ornässtugan

Fredag 29 juli

Packade, åt frukost och städade. Vi låste in vår packning på stationen för tåget skulle inte avgå till Göteborg förrän senare på eftermiddagen,
I dag var det väldigt varmt. Vi bestämde oss för att promenera 5 km till Stora Tuna Kyrka. Tillkomsten av kyrkan daterar sig enligt forskningen till år 1469. Har renoveras ett antal gånger senast 1968. Där ligger bl.a. Jussi Björling begravd. Vi trodde att det skulle vara en pampig grav, men icke, det var en mycket enkel, men relativt stor sten, med endast namnet Jussi Björling inhugget. Sture skulle leta reda på graven till en kamrats föräldrar, där han varit inneboende, och som ev. skulle finnas här. Vi frågade kyrkvaktmästaren som kollade i sin dator efter detta. Men någon grav till dessa, John och Helga Nilsson, fanns inte varken här eller någon annan stans i Borlänge?
Jag tog bussen till centrum medan Sture promenerade tillbaks. Jag hann titta mig omkring i centrum. Det var inte mycket att se. Jussi Björlings museum låg där men hade inte lust att gå in. När vi förenades i centrum gick vi och åt lunch på ett café på stationen. Sedan promenerade vi till den vackra Liljekvistska Parken för att vila i den värmande solen. Satte oss på en bänk med utsikt över många fina sommarblommor runt en fontän. Några ungdomar spelade rockmusik på en scen.
Vi ville köpa färska hjortron att ta med oss hem. Men det lyckades vi inte hitta någonstans.
Tåget kom in i tid och vi satte oss till rätta. Tiden går fort när man har något att läsa och en korsordsbilaga. Eller bara vila ögonen. Vi hade färdiga frallor med oss – men ingen av oss var hungriga efter den stadiga lunchen.
Till Göteborg kom tåget in 21.40. Spårvagnen kom just när vi kom till hållplatsen. Väl hemma tog vi fram våra fyllda frallor och satte på kvällste. Det är allt skönt att komma hem och sova i sin egen säng trots alla sköna vandrarhemssängar.

Susanne

Stora Tuna Kyrka

Liljekvistska Parken i Borlänge

Kort info om inlandsbanan!

Till den eller de av er som ev. är intresserade av att åka denna historiska järnvägssträcka.
Trettio år tog det att bygga hela sträckan från Kristinehamn till Gällivare.
1907 startade man järnvägsbygget och den invigdes alltså 1937.
Från Kristinehamn till Mora åker man med elektrifierade tåg och från Mora till Gällivare med dieseldriven rälsbuss. Sommartid går ett tåg om dagen i vardera riktningen.
Det är ingen större skillnad mellan enklare tåg och rälsbuss.
Det går att köpa ett tågluffarkort för 14 dagar, paketkort där allt är inkluderat eller resa vissa kortare eller längre resor. Av- och påstigning varsomhelst under sträckan, ungefär som ett europeiskt tågluffarkort.
Både tåget (TågAB) från Göteborg till Mora och rälsbussarna från Mora till Gällivare har plats för två eller fyra cyklar beroende på antal tågvagnar som är med.

Sture

Anders Zorns gravmonument