Den här vackra kärleksdikten skulle mycket väl ha kunnat skrivas av en känd poet eller författare….

Men han var varken känd poet eller författare, utan en vanlig enkel fattig arbetare, dessutom ensamstående far med sju hemmavarande barn av 11 födda – varav två hade dött för tidigt och två som redan hade flyttat hemifrån – i en lägenhet på ett rum och kök på Fjällgatan i Göteborg.

Dikten är skriven på vacker, sirlig skrivstil som jag tyvärr inte kan återge här… Men den finns att beskåda i ett album som Elsie fick efter Gullan med gamla tidningsurklipp, citat och matkuponger från andra världskriget.

Här ordagrant återgiven.

Din Melodi

När jag dina vackra ögon såg för första gången

Och din röst mitt öra smekte som en ljuvlig melodi

Det var vår och jag var ung och uti kärlek fången

Ej förr mitt öra smekts som utav denna melodi.

Korus:     

Härliga tid huru mycket du gav

Härliga tid utav rar poesi

Ungdom och våren i skön sympati

Än kan jag höra din själs melodi.

När jag dina vackra ögon såg för sista gången

Ej din röst mitt öra smekte på sin kära melodi

Och jag gammal är och tung och tystnat har nu sången

Men aldrig glömmer jag din ljuva stämmas melodi.

Korus:  

Härliga tid…

GBG. 29 mars 1925

Författad av Birger Svensson

Birger Svensson (1878 – 1951) som var vår (Elsie, Sture och Hasse) morfar och som året innan (1924) hade mist sin fru Anna, som dog tragiskt i lunginflammation – hon var förkyld och hade feber, gick ändå ner till den kalla tvättstugan och tvättade kläder, ådrog sig då lunginflammation och dog strax efter det.

Förmodligen är det henne som morfar åsyftar i den fina dikten som slutade så sorgligt.

Sture