jätteträden skakade.
ha,ha,ha skrattade han.
Båda ångrade att de någonsin hade givit sig iväg själva för att plocka blåbär.
-Sätt på den minsta grytan vi har mor, bullrade Jätten Klump till sin jättefru, Fultryne.
-Här skall det bli god nattamat för oss.
-Ha,ha,ho,ho bullrade han och klämde hårdare om Nicke och Zetta.
Alla de tolv jättebarnen samlades runt grytan och petade på de små barnen. De stojade och skrek i munnen på varandra….ha,ha,ho,ho….skrattade de precis som sin jättefar.
Trollet Grytnäsa strök omkring utanför jättegrottan och hörde allt som sa’s därinne.
Det var inte så svårt, så som jättarna skrek och väsnades.
Han funderade på en plan att försöka rädda dom små människobarnen, men det måste gå fort. Jättebarnen hade redan hämtat vatten till grytan och ved till elden.
Snabbt sprang han upp på bergets topp och där tände han en stor eld och visslade på sin vän, draken Eldkula, som kom flygande från andra sidan dalen och undrade vad som stod på.
Grytnäsa förklarade snabbt för draken vad som höll på att hända inne i jättarnas bergshåla. Nu visste både draken och trollet att jättarna hade väldigt svårt för att tända
en eld – ofta fick dom be någon av drakarna att tända med sitt eldsprutande gap.
Men draken Eldkula hade en gång blivit slagen av jätten Klump – därför tålde han inte denne jätte. Han lovade nu att hjälpa trollet Grytnäsa att befria de små barnen.
Snabbt hoppade draken ner för berget och visade sig för jättarna.
– kom hit, du din fula drake och tänd en eld under min gryta, skrek jättefar när han fick se draken där utanför. -du kommer precis lämpligt för ett litet grytkok,
skrattade jätten Klump.
Den stora draken lovade att tända under grytan, men eftersom han idag hade en så
förskräckligt stor eldtunga, bad han jättefamiljen att krypa så långt in i grottan som möjligt, så att dom inte skulle bli brända.
Detta gjorde nu alla jättarna och draken stack in sitt stora huvud och tittade sig omkring.
Där i jättegrytan simmade Nicke och Zetta omkring som två dränkta katter.
Trollet Grytnäsa som hade gömt sig under Drakens mage, rusade nu fram till grytan och fiskade upp de båda barnen och sprang snabbt tillbaka och alla tre klättrade upp på drakens rygg.
Draken sprutade nu sin eld runt grytan och det blev en jätte-eld så stor att ingen av jättarna vågade sig fram till den elden på länge.
Draken fick nu gått om tid på sig att backa ut ur grottan och så flög han iväg med både troll och barn dit där den stora Vildskogen slutade och Blåbärsskogen började.
Ingen, varken jättar eller troll vågade sig in i Blåbärsskogen – ty då skulle dom förvandlas till små trollsländor eller myror, och det ville ingen av dom.
Nicke och Zetta fick själva springa över till sin kära Blåbärsskog – de vinkade och ropade tack till draken och trollet och så sprang dom så fort dom kunde hela vägen hem till kära mor och far som hade letat överallt, utom i den stora Vildskogen, efter sina kära barn.
Och gissa om dom blev glada när barnen kom springandes hem.
Men än i dag kan man höra jättarnas vrål när dom springer omkring och letar efter dom två människobarnen.
Och högt ovanför flyger draken Eldkula – skrattar och sprutar ut sin eld över himlen.
Trollet Grytnäsa sitter hemma i sin stubbe och berättar för alla dom andra trollen hur han och draken lyckades lura jätten Klump och hans stora jättefamilj!
Sture
Haha, den får jag berätta för Julius när han blivit lite större (nu skulle han nog tycka den var lite läskig)! /Tina
Det var en spännande klassisk saga som jag tänker använda i min undervisning för att viss alla ingredienser som ingår i en äkta saga. Tack för det bidraget. Eva
Pingback: Först ut är Sture | Alla runt Elsie