dEL 2, AV Stures RESA RUNT Australien

Klicka här för att läsa fortsättningenhttps://allaruntelsie.se/stures-upplevelser/med-tummen-runt-australien-del-2/

Publicerat i Reseberättelser, Uncategorized | Lämna en kommentar

Äntligen ett nytt inlägg

Vi kan vara glada som kan förlita oss på Sture, här första delen om…Klicka här för att läsa första delen om resan runt Australien
Läs mer

Publicerat i Reseberättelser, Uncategorized | Lämna en kommentar

Gick sådär med datakursen och kaffekalas

Laddad med energi och tusen frågor var jag på väg till skolbänken för att lära mig på riktigt hur man gör hemsidor. Lovade stort att nu ska det bli ordning på hemsidan. Vad händer då? Jo, “dataläraren” blir sjuk. Kursen inställd.

Ersättningskurs blir det i mitten av mars, så håll ut.

Till dess bjuder vår huvudperson, Elsie, på ett barndomsminne. Varsågoda// Anita

Kaffekalas hos farmor och farfar på 40-talet

När vi var små var vi hemma hos farmor och farfar, vi barn och kusiner fick alltid hålla till i köket. De vuxna satt i rummet och pratade och skrattade. Vi var väldigt nyfikna på vad som sades men väluppfostrade som vi var gick vi inte in i rummet utan lekte och pratade i köket och i hallen.
Men en dag, jag var nog 12 år, så tyckte farmor att jag var så stor att jag kunde vara med och dricka kaffe. Åh, vad stolt jag var när jag fick en kopp kaffe med grädde och mycket socker i. Inte tyckte jag att det var särskilt gott men sedan dess har jag vant mig vid smaken och tycker nu att det är väldigt gott med kaffe. Jag var även stolt av att jag fick vara med de vuxna medan mina bröder och kusiner fick vara i köket och leka

Barndomens doft
Jag öppnar dörren till stallet och en doft av hö slår emot mig, jag måste gå fram till höbalarna och borra ansiktet i den härliga doften. Genast förflyttar jag mig 70 år bakåt i tiden, mina kamrater Karin, Harriet och jag är i ladan. Vi springer upp för stegen som står vid väggen, kommer upp på rännet, tittar ner i höet som ligger där nere och med ett glädjetjut kastar vi oss ner och springer skrattande upp igen och igen. Åh, vad jag önskar att jag kunde göra om det nu, men då blir det nog inget glädjetjut.

Jag minns hur mamma och hennes vänner gick hem till varandra med sina ransoneringskort, visade korten för varandra och bytte dem. Det var ett diskuterande om vad de behövde köpa. Jag minns att kaffekortet var det kort som var mest populärt.
Elsie

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Släkthistorier | 1 kommentar

Ordning och reda

Nu har jag fått nog. I flera år har jag försökt skapa en vettig hemsida. Resultatet är så där. Så nu j-vlar har jag anmält mig till Medborgarskolan. Första helgen i december ska jag gå på kurs, två heldagar. Vore väl konstigt om inte det hjälpte. Har en inre bild och idé hur jag vill att sidan ska se ut. Ni får väl se…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Afrika – vi är tillbaka

En inte så kort reseberättelse om vår resa till Rwanda och Uganda 23 sep- 7 oktober 2017   Anita och Dennis 

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

test inlägg

test  blogg

Publicerat i test | Etiketter | Lämna en kommentar

Italien 2017

Spårvagn och flygbussen till Landvetter Flygplats. Flyget 10.25 till Rom

Jag hade lite krångel när vi kom till tullen.  Hade ingen aning om att krämer räknas som flytande. Jag fick behålla hudkrämen men solkrämen la de beslag på.

Flygbuss igen – till Roma Termimi där vi letade vi upp vårt bokade hostel:

”Four Seasons Hostel” som låg alldeles i närheten av stationen. När vi hade installerat oss tog vi en promenad till Colosseum. Vägen dit blev lite omvägar, mycket att titta på.

Hittade en populär trattoria, det var nästan fullt hus både inne och ute. Pizzabagaren var nästan som en kopia på restaurangägaren i filmen om Lady och Lufsen.

Packade och gjorde oss iordning för att checka ut nästa dag samt åt en rejäl frukost på hostellets restaurang.

Vi tog oss till Roma Termimi och regionaltåget som skulle avgå till Napoli. Väl framme i Napoli sökte vi upp lokaltåget till Pompei. Men här fick vi vänta ca en timma på det försenade tåget.

I Pompei fick vi ta en promenad på ca 2 km till vårt boende, B & B Gallery. När vi installerat oss tog vi en behövlig dusch innan vi gick ut på en liten promenad innan middagen. Dagen avslutade vi med att äta middag på en restaurang i närheten av vårt boende.

Vi tog det lugnt på morgonen. Frukosten serverades på samma restaurang som vi åt middag. Typisk italiensk frukost – liten sötad yoghurt, juice och en sötad croissant, men vi förhandlade till oss bröd istället, samt te istället för kaffe. Att dricka te istället för kaffe var tydligen lite förvirrande för personalen, dom fick rota i hyllorna efter tepåsar!

Idag besökte vi Scavi di Pompei, ruinerna sedan jordbävningen 62 e.Kr. och vulkanutbrottet från Vesuvius 79 e.Kr.  När vi betalt vårt inträde kunde vi titta in i ett glashus hur man bevarat och restaurerat människor man funnit under askan. Vi besökte bl.a. följande ruiner:

Anfiteatro: Den byggdes redan 70 f.Kr. men förstördes i vulkanutbrottet. Det var plats för upp till 20 000 personer på teatern.

Casa di Octavius Quartio: Ett hus som där man kunde se hur man bodde på ute på landsbygden. Först kom man in i ett uterum (atrium). Kunde även se att det fanns ett bad.

Casa diel Menandro: Ett exempel på hur en rik familj bodde. En mycket vacker atriumgård.

Casa di Meleagro: Ett hus där en familj från överklassen bodde. I fontänen fanns det en staty av marmor som bestod av ett lejons kropp och en örns huvud. Häftigt!

Casa di Chirurgo: En av de äldsta byggnaderna. Många fina målningar.

Forum: Den centrala platsen där man hade marknader och administrationen för staden. Platsen är rektangulär. Man kan se vulkanen Vesuvius härifrån.

Vi avslutade besöket med lunch i parken strax utanför ruinerna.– stekta auberginer och tomater, en utmärkt lunch i den välbehövliga skuggan.

På vägen hem tog vi en liten fika samt en siesta hemma i vår fina lägenhet. Jag skrev vykort till Birgitt och Giampiero.

 

Åt frukost i god tid för vi skulle ta lokaltåget till Napoli och vidare med regionaltåget till Monte San Bagio. Tåget började krångla redan från start i Napoli. Dörrarna kunde inte stängas riktigt Man fick inte någon direkt information om detta (ung som SJ hemma).

Det slutade med att vi fick byta tåg efter en station. Med över en timmas försening kom vi till San Monte di Biago. Lokalbussen tog oss vidare till badorten Terracina. Vi blev hämtade vid busstationen av ägaren till vårt boende, B & B, ”Hotel California”. Installerade oss och vi fick en karta över Terracina. Packade upp våra badkläder och promenerade genom La cittá storica till stranden. Det blev liten promenad genom den äldsta stadsdelen i Terracina.  Härligt och varmt i vattnet, ca 25 grader.

På en liten gata hittade vi en bar där vi beställde vår middag. En härlig tonfisksallad med bröd och kall öl.

Här fick vi verkligen en bra frukost. Till ägaren hade vi sagt att vi var vegetarianer, men han hade tydligen missuppfattat oss och trodde att vi var veganer och hade åkt in till staden för att handla. Vi fick sojamjölk, glutenfria flingor, grovt bröd och örtté.

Fick besked om att det skulle bli tågstrejk på eftermiddagen. Då skjutsade ägaren oss upp till Monte San Biago, ca 20 km, så vi skulle hinna med ett tåg som avgick till Rom.

Väl framme i Rom visade det sig att det inte gick något tåg till Lido di Ostia dit vi skulle, pga. strejk på tunnelbanan. Försökte få reda hur länge strejken skulle pågå men ingen visste. När vi satt på ett fik på stationen fick jag ett mail från vårt boende i Lido di Ostia att strejken skulle pågå till klockan 17.00.

Då bestämde vi oss för att promenera till Stationen San Paolo där lokaltåget skulle avgå till Lido di Ostia. Vi tog några foton på Colosseum när vi passerade den. Tur att vi hade vattenflaskor med oss, det var 37*. Vi gick en sväng för att äta vår medhavda lunch och hittade ett ställe med en liten fontän och bänkar. Svalkade våra händer i vattnet. Klockan började närma sig 17.00 och vi gick tillbaks i god tid så vi kunde stå bra till i kön vid tågspärren. Biljetter hade vi köpt i förväg.

Vårt boende, ”La finestra sul mare”, B & B, låg inte långt från stationen och vi hade utsikt mot havet och stranden.

På med badkläder och ca 2 min. väg ner till stranden.  Härligt att få njuta av det salta och varma vattnet! Efter bad och sol gick upp till vårt rum och bytte kläder – vilade lite också. Fick tips om var man kunde äta. Det blev en Kinarestaurang i närheten. Liten promenad runt om i kvarteret.

 

Nästa dag fick vi gå en bit för att äta vår frukost på en enkel bar. Samma italienska frukost: juice, croissant och kaffe (té). Sedan gick vi till en ”Supermercato” för att handla bröd, ost och frukt till lunch.

Gick upp till vårt rum – bytte till badkläder och gick ner till stranden för mer sol och bad.

Siesta – lunch – fika på strandcaféet – promenad – italiensk glass, som enligt Sture var alldeles för söt.

Åter till stranden för sol och bad.

Middag på samma Kina restaurang som igår, fanns inte så mycket att välja på i närheten men dom hade väldigt god och varierande mat samt god öl. Vi tog en liten rundtur i dom närliggande kvarteren och strandpromenaden.

Frukost på samma Trattoria som igår. Packade och checkade ut. Vi tog våra resväskor med oss ner till stranden för att vi skulle få njuta av sol och bad innan vi skulle resa därifrån. Åter en lunch på Kinarestaurangen innan vi tog lokaltåget till Roma Termimi.

Gick till turistinformationen och frågade efter tåget till Ciampino. Fick besked att vi skulle gå till ”Biglietteria”.  Vid ingången informerade personalen oss vilket ”Il binario” (spår) tåget skulle avgå ifrån. Även nu var tåget försenat ca en halvtimma. I Ciampino finns det närmaste ”flyghotellet” för dom som skall med ett flyg väldigt tidigt på morgonen.

Vårt boende, La Perla B & B, låg centralt i Ciampino. Installerade oss. Promenad i det lilla samhället. På vägen köpte vi pizza och öl som vi tog med oss till rummet. Vi satt ute på balkongen i kvällssolen och åt.  Precis när vi skulle lägga oss, kom dom två italienska damerna som hade rummet bredvid oss ut på den gemensamma terrassen. De satt och pratade högljutt på balkongen till långt efter 12 på natten. Då gick Sture upp och stängde balkongdörren.

De pratade bl a om sina kärleksbekymmer!!

Som sagt var sov vi inte många timmar. Klockan fyra gick vi upp och packade ihop det sista och checkade ut. Någon taxi fick vi inte tag på och beslutade då att promenera till flygplatsen, ca 45 min enligt beskrivning.  Märkte att vi hade gått fel i det becksvarta mörkret och fick vända tillbaka in till centrum. Här hade vi turen att träffa på sex svenska turister som också skulle till flygplatsen och med samma flyg hem till Sverige.

Dom hade förbeställt en stor taxi och chauffören var vänlig nog och klämde in oss också i den, hans andra taxi var trasig, så den här var ortens enda lediga. Annars hade vi kanske missat flyget hem.

Väl på Ciampino flygplats gick allt som det skulle. Incheckningen hade jag redan gjort i Ryanairs app. Flyget avgick punktligt 6. 55. Slumrade till en aning. Fy vad det blåste kallt när vi kom ut från planet på Landvetter flygplats!! Endast 12*, vilka kontraster! Hemma igen, i kylan, brr brr.

Slutord

Vi hade en underbar vecka. Det var mycket varmt när vi gick bland ruinerna i Pompei. Vi orkade inte se allt som vi hade planerat – 37 grader i skuggan hade vi dagligen. Man ska nog åka dit höst/vår istället. Det är mycket billigt att åka tåg och lokaltrafik. Att äta ute på restaurang kostar ungefär som hemma i Sverige.

Susanne

 

Här kommer några bilder ifrån resan:

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Sommar

Sommar….Sommar….Sommar???

Tänkte liva upp inledningen på den här sommaren med några egenhändigt alltid aktuella rader om sommar, trånad och kärlek…..en evigt pågående lek med våra känslor!
Håll till godo … och kom igen med lite kärlek och intressant läsning till vår allt mer tynande hemsida!

Sommarlov!
Tuppen han gol
Sommar och sol
Hästar i hagen
Man blir så betagen
I allt det gröna
I allt det sköna
Flickorna skira och nätta
Verkar så rena och lätta
Man blir lite yr
När något i kroppen tar fyr

Summer

Hjärtats sång!
Att vara dig så nära
Att ändå inte röra
Att se och höra dina läppar
Att inte dom få känna
Ditt skratt, ditt leende, din röst
Att ej få vara ett med dem
Ett ord, ett tecken, några rader ifrån dig
skulle läka såren, skulle värma lågan inom mig.

En limerick får avsluta den här gångens diktande
En klurig knalle ifrån Kinna
Packa och for för att hinna
Till kommersens loppis för att sälja
Hemmagjord dricka dom knappt gick att svälja
Polisen kom….
och uti älven han såg vinsten sin försvinna.

Sture

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

God jul och gott nytt år

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En liten bit av Transsylvanien – Oktober 2016

Allt som finns i denna vår värld hinner man inte att se under sin livstid – att t ex se och utforska allt som finns i ett enda land och allt som finns att utforska i samtliga länder och världsdelar.
Men en liten bit här och där hinner man ju med!
Även i ett sådant stort område som Transsylvanien i Rumänien får man nöja sig med att se en liten del av under en vecka.
Kanske den vackraste delen av bergskedjan Karpaterna i Transsylvanien fick vi i denna ridgrupp – sju tjejer samt undertecknad – uppleva under dessa tuffa dagsetapper.
Dessa stora skogar i denna bergskedja, Karpaterna, är bland de bäst bevarade ekosystemen i Europa.
Naturen är bedövande vacker och stora fårhjordar går fria i nere i dalgångarna och en bit upp på höjderna.
Den här gången blev det ett och samma boende hela veckan – väldigt bekvämt alltså, för en gångs skull – till skillnad från att rida och övernatta ”hemma hos” i olika byar eller hästgårdar.
Värdparet i detta stora Guesthouse/hästgård, driver här ett av Europas största privata projekt, att skapa en 200.000 hektar stor Nationalpark i detta område som har Europas största koncentration av stora rovdjur, björn, varg, järv, lo mm.
Våra starka, livliga och pigga hästar var främst arabiska fullblod och halvblodskorsningar.
Ridningen var tuff – många och långa galopper i dalgångar och backar samt långa stigningar uppför dom branta bergstopparna – att stå upp i sadeln hundratals meter i branta uppförslut frestar på både hälar, ben och rygg.
Men lön för mödan fick man när man väl kom upp till toppen och vidunderliga vyer med snöklädda toppar att beskåda runt om. Om vädret tillät tog vi vår lunchrast här uppe på en topp, samtidigt som hästarna fick en välbehövlig vila. En dag blev vi glatt överraskade när vi hade fått besked om att vi skulle vara tillbaka och inta lunchen hemma på gården – men så blev det inte – i stället kom vi fram till ett dukat långbord mitt ute i naturen – några av de arbetande tjejerna hade kört dit med bord, stolar och en rejäl lunch, dessutom var detta en härlig, varm och solig dag: nice happening!
Stora fårhjordar, blandat med getter, fanns det en bit upp på bergsplatåerna, alla med en eller två fåraherdar samt ett antal vaktande hundar, både små och stora – men inga riktiga varghundar – i stället var det mängden hundar som avskräckte ev. vargattacker. Hundar fanns det för övrigt gott om ute i naturen. Mer eller mindre halvvilda – hundar i koppel såg jag aldrig till – nästan alla i byarna har hundar som springer lösa och ibland försvinner och blandar sig med dom halvvilda hundarna. Fårahedarna fångar in ett antal av dessa och ger dom mat och lita trygghet så att dom följer med fåren på vandring och håller viss ordning.
Värdparet, och tjejerna på ranchen, hade tagit vara på tre st. halvvilda, helt underbara hundar, som nu trivdes alldeles förträffligt på gården.
En em efter ridturen tog jag en lång promenad genom några av byarna i närheten. En av dessa hundar som jag fäst mig vid följde helt spontant med mig. Det gick bra tills vi kom till ett ställe där ett flertal hundar rök ihop med ”min” hund och jag fick använda våld för att sära på dom – ingen av de boende här brydde sig ett dyft om detta – ”min” hund försvann i virrvarret och jag blev rädd att den var förlorad, det var ju lång väg hem – men till min förvåning sprang den mig glatt tillmötes, viftandes med svansen, när jag var tillbaka på gården. Happy end alltså!
Kor var ett annat underligt inslag – dom gick lösa på ängar, diken och på gator i och utanför byarna. Nästan alla hade en bjällra runt halsen och ägarna kände tydligen igen på klangen vilka kor som var deras och det verkade som om dom olika flockarna höll sig tillsammans. På em/ kväll kom någon och hämtade in dom för mjölkning – dom visste vart dom skulle gå, så det var bara att driva på bakifrån. Bilarna på gatan fick sicksaxa eller vänta för att komma förbi. En del släppte sedan ut dom igen för natten. Så även på natten fick bilister se upp för lösa kor.
Inne i flertalet byar sköttes alla transporter med häst och vagn – på ett ställe såg vi en vagn med två hästar och tre lösa föl som stannade utanför portarna och levererade varor till familjerna. Här var det mest romer som bodde. Det fanns speciella dryckes-kar utställda för hästarna. Även ute på dom stora vägarna såg man många hästdragna vagnar samsas med bilisterna.
Ca fem, sex timmars daglig ridning innan vi var tillbaka på ranchen och en gemensam fika innan det serverades fantastiskt goda middagar – denna gång var jag inte ensam vegetarian, en av tjejerna delade en grön måltid med mig. Däremot var jag ensam svensk – två från England, två från Tyskland, en från Österrike, en från Italien, en från Litauen men boende i Schweiz samt vår duktige ridledare, en ung tjej från Ungern.
Dessutom arbetade här ett gäng tjejer, mest från England som hjälpte till med hästarna, skötsel av gården, stallet och hushållet – frivillig hjälp eller för en liten penning. Dom flesta hade varit här sedan början av sommaren. En del hade också privatlektioner i paddocken för folk som kom hit på tillfälligt besök, några timmar, en dag eller två. Hästar fanns det gott om.
Så kring matbordet och samlingssalen var det ett behagligt tjatter med supertrevliga tjejer, där gratis öl och vin ingick i priset, bara att förse sig själv bakom bardisken. Rummen var rejält stora med toalett och dusch samt utgång till balkong. Totalt fanns det 18 rum samt en stor gäststuga på gården.
En vecka går ju som bekant fort och efter stort farväl-kramande var det så dags att ta sig hemåt – men minnena finns ju trots allt kvar i hjärta och själ! Behagliga minnen som är bestående!
En sådan här intensiv vecka ger betydligt mer av minnen och intryck än en så kallad vanlig händelselös vecka hemma – hur mycket minns man av veckorna som bara rullar på här hemma??
Sture

”Min Hund”

Häst – transportör

De tre halvvilda tamhundarna

Fåraherde

Kor på vift – söker lift

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer