En liten bit av Transsylvanien – Oktober 2016

Allt som finns i denna vår värld hinner man inte att se under sin livstid – att t ex se och utforska allt som finns i ett enda land och allt som finns att utforska i samtliga länder och världsdelar.
Men en liten bit här och där hinner man ju med!
Även i ett sådant stort område som Transsylvanien i Rumänien får man nöja sig med att se en liten del av under en vecka.
Kanske den vackraste delen av bergskedjan Karpaterna i Transsylvanien fick vi i denna ridgrupp – sju tjejer samt undertecknad – uppleva under dessa tuffa dagsetapper.
Dessa stora skogar i denna bergskedja, Karpaterna, är bland de bäst bevarade ekosystemen i Europa.
Naturen är bedövande vacker och stora fårhjordar går fria i nere i dalgångarna och en bit upp på höjderna.
Den här gången blev det ett och samma boende hela veckan – väldigt bekvämt alltså, för en gångs skull – till skillnad från att rida och övernatta ”hemma hos” i olika byar eller hästgårdar.
Värdparet i detta stora Guesthouse/hästgård, driver här ett av Europas största privata projekt, att skapa en 200.000 hektar stor Nationalpark i detta område som har Europas största koncentration av stora rovdjur, björn, varg, järv, lo mm.
Våra starka, livliga och pigga hästar var främst arabiska fullblod och halvblodskorsningar.
Ridningen var tuff – många och långa galopper i dalgångar och backar samt långa stigningar uppför dom branta bergstopparna – att stå upp i sadeln hundratals meter i branta uppförslut frestar på både hälar, ben och rygg.
Men lön för mödan fick man när man väl kom upp till toppen och vidunderliga vyer med snöklädda toppar att beskåda runt om. Om vädret tillät tog vi vår lunchrast här uppe på en topp, samtidigt som hästarna fick en välbehövlig vila. En dag blev vi glatt överraskade när vi hade fått besked om att vi skulle vara tillbaka och inta lunchen hemma på gården – men så blev det inte – i stället kom vi fram till ett dukat långbord mitt ute i naturen – några av de arbetande tjejerna hade kört dit med bord, stolar och en rejäl lunch, dessutom var detta en härlig, varm och solig dag: nice happening!
Stora fårhjordar, blandat med getter, fanns det en bit upp på bergsplatåerna, alla med en eller två fåraherdar samt ett antal vaktande hundar, både små och stora – men inga riktiga varghundar – i stället var det mängden hundar som avskräckte ev. vargattacker. Hundar fanns det för övrigt gott om ute i naturen. Mer eller mindre halvvilda – hundar i koppel såg jag aldrig till – nästan alla i byarna har hundar som springer lösa och ibland försvinner och blandar sig med dom halvvilda hundarna. Fårahedarna fångar in ett antal av dessa och ger dom mat och lita trygghet så att dom följer med fåren på vandring och håller viss ordning.
Värdparet, och tjejerna på ranchen, hade tagit vara på tre st. halvvilda, helt underbara hundar, som nu trivdes alldeles förträffligt på gården.
En em efter ridturen tog jag en lång promenad genom några av byarna i närheten. En av dessa hundar som jag fäst mig vid följde helt spontant med mig. Det gick bra tills vi kom till ett ställe där ett flertal hundar rök ihop med ”min” hund och jag fick använda våld för att sära på dom – ingen av de boende här brydde sig ett dyft om detta – ”min” hund försvann i virrvarret och jag blev rädd att den var förlorad, det var ju lång väg hem – men till min förvåning sprang den mig glatt tillmötes, viftandes med svansen, när jag var tillbaka på gården. Happy end alltså!
Kor var ett annat underligt inslag – dom gick lösa på ängar, diken och på gator i och utanför byarna. Nästan alla hade en bjällra runt halsen och ägarna kände tydligen igen på klangen vilka kor som var deras och det verkade som om dom olika flockarna höll sig tillsammans. På em/ kväll kom någon och hämtade in dom för mjölkning – dom visste vart dom skulle gå, så det var bara att driva på bakifrån. Bilarna på gatan fick sicksaxa eller vänta för att komma förbi. En del släppte sedan ut dom igen för natten. Så även på natten fick bilister se upp för lösa kor.
Inne i flertalet byar sköttes alla transporter med häst och vagn – på ett ställe såg vi en vagn med två hästar och tre lösa föl som stannade utanför portarna och levererade varor till familjerna. Här var det mest romer som bodde. Det fanns speciella dryckes-kar utställda för hästarna. Även ute på dom stora vägarna såg man många hästdragna vagnar samsas med bilisterna.
Ca fem, sex timmars daglig ridning innan vi var tillbaka på ranchen och en gemensam fika innan det serverades fantastiskt goda middagar – denna gång var jag inte ensam vegetarian, en av tjejerna delade en grön måltid med mig. Däremot var jag ensam svensk – två från England, två från Tyskland, en från Österrike, en från Italien, en från Litauen men boende i Schweiz samt vår duktige ridledare, en ung tjej från Ungern.
Dessutom arbetade här ett gäng tjejer, mest från England som hjälpte till med hästarna, skötsel av gården, stallet och hushållet – frivillig hjälp eller för en liten penning. Dom flesta hade varit här sedan början av sommaren. En del hade också privatlektioner i paddocken för folk som kom hit på tillfälligt besök, några timmar, en dag eller två. Hästar fanns det gott om.
Så kring matbordet och samlingssalen var det ett behagligt tjatter med supertrevliga tjejer, där gratis öl och vin ingick i priset, bara att förse sig själv bakom bardisken. Rummen var rejält stora med toalett och dusch samt utgång till balkong. Totalt fanns det 18 rum samt en stor gäststuga på gården.
En vecka går ju som bekant fort och efter stort farväl-kramande var det så dags att ta sig hemåt – men minnena finns ju trots allt kvar i hjärta och själ! Behagliga minnen som är bestående!
En sådan här intensiv vecka ger betydligt mer av minnen och intryck än en så kallad vanlig händelselös vecka hemma – hur mycket minns man av veckorna som bara rullar på här hemma??
Sture

”Min Hund”

Häst – transportör

De tre halvvilda tamhundarna

Fåraherde

Kor på vift – söker lift

3 reaktion på “En liten bit av Transsylvanien – Oktober 2016”

  1. Så härlig läsning och vilket fint resminne vackra bilder, kan tänka mig naturen där är helt fantastisk at uppleva! God fortsättning /Josefine

Kommentera