Med tummen runt Australien

Mitt under julruschen och rensningen av gammalt ”skräp” dök den upp – den gamla dagboken från 1980-81 – som jag inte hade sett på många år.
Men nu rullar minnena fram när jag tar mig en titt i den.
Varför inte renskriva allt efter alla dessa år som gått..…sagt och gjort……eller i alla fall börja…… den är ganska tjock och detaljerad..…så allt blir inte med
Efter ca 10 år till sjöss, några års arbete i land, ett par år på folkhögskola, tre år på lärarhögskolan och fem år som lärare började längtan på nya äventyr åter att pyra i kroppen – jag längtade ut och bort helt enkelt!
I Australien hade jag varit som sjöman och kände en viss dragning dit. Kommer ihåg att rektorn sa till mig: ”önskar jag kunde åka med dig dit, har alltid längtat till Australien” – men så blev det inte.
Efter lite snack med vår trevlige rektor fick jag klartecken till ett års tjänstledighet beviljad. Men skolstyrelsen som fanns på den tiden ( 1980 ) var inte lika villig att bevilja detta. Så då blev det att jag sa upp min tjänst och var fri att göra vad jag ville!
Australien alltså…….
Min plan var att med cykel ta mig runt hela denna väldiga kontinent – som är ca 4000 km n-s och ung lika långt från öst till väst. Åtskilliga hundra mils cykelträning i Sverige och Danmark hade lagt en bra grund för detta äventyr.
Flygbiljett med Air India inköptes – ryggsäcken packades, med bl a ett litet lättviktstält, liggunderlag, sovsäck och litet trangiakök, lite kläder och en tjock skrivbok för minnesanteckningar, samt medvetet väldigt lite pengar, det skulle ju arbetas också!
I slutet av sommaren 1980 bar det av.
Något flyg till Australien gick inte från Sverige på den tiden – så det blev tåg från Göteborg till Frankfurt med byte i Köpenhamn. Träffade genast en hel del tågluffare som skulle vidare till lite varstans i Europa. Att tågluffa var väldigt poppis den här tiden.
Från Frankfurt via New Delhi och Bombay och efter många timmar landade vi tidigt på morgonen i ett försommarvarmt Perth.
På den här tiden låg flygplatsen ganska så nära staden Perth, ca 5-6 km. Numera är den flyttad betydligt längre ifrån.
Promenad alltså, benen och ryggsäcken skulle ju testas – men jag var väldigt vältränad, så det var ju inga problem. En av de första personer jag möter var en ung kille som stannar och språkar med mig – han bjuder mig in på ett café och en kopp te. Han heter Jerome och är på väg till jobbet som volontär för en hjälporganisation. När jag frågar efter närmaste vandrarhem föreslår han att jag gärna kan få bo hemma hos honom och hans tjej, lite i utkanten av stan!
Han förklarar vägen för mig och var nyckeln hänger – det låter nästan för bra för att vara sant – men jag tar mig dit och mycket riktigt, hittar nyckeln och tar mig in – gammalt, litet hus men charmigt och med grönsaksodlingar och lösspringande höns i trädgården.
Och denna tur blir i fortsättningen som en ledstjärna för hela min resa runt Australien – en riktig tur-resa. De flesta jag träffade var otroligt vänliga, hjälpsamma och sociala människor.
Det har blivit betydligt tuffare och mycket svårare och farligare att idag både lifta och att ta upp liftare, till och med förbjudet i vissa delar.
Efter en titt i trädgården och en rundvandring i området slumrade jag in på deras kökssoffa och vaknade av ett stilla pianospel. Det var Marie, hans flickvän, som hade kommit hem och som det naturligaste i världen satt och lirade på pianot och inte alls förvånad över min närvaro.
Dessa två unga människor levde enkelt men naturligt med egenodlade grönsaker och näst intill vegetariskt, en fullträff för mig som nu hade varit vegetarian i snart två år. Utöver hönsen ingick även de två katterna Frank och Spot.
Köpte två flaskor vin och åt gemensam middag när Jerome kom hem – inspekterade deras trädgård och alla hönsen. Jerome arbetade även som lärare på en fångvårdsanstalt och undervisade fångarna i bl a matematik, psykologi och geografi.
Dagen därpå tog jag bussen till Freemantle, som är hamnstad till Perth.
Nästa dag, som är en söndag åker vi och hälsar på Marie´s mamma som bor ca 15 mil norr om Perth. Hon har en stor trädgård med många olika sorters fruktträd och stort grönsaksland. Fler personer kommer på besök och det blir en middag ute i trädgården.
Min tanke att cykla runt Australien fick sig en rejäl törn när alla avrådde mig till detta. Vägarna från Perth och norröver var i mycket dåligt skick och på vissa ställen nästan obefintliga. Dessutom på en del sträckor 20-40 mil mellan bebodda trakter och ingen möjlighet att få tag i vatten. Grus och sten som skulle punktera däcken. Numera är vägarna lika bra här som på östkusten och man kan nu åka med buss och bil utefter hela västkusten!
Den här delen, Västra Australien, är betydligt glesare befolkad och inte så många turister än den betydligt mer befolkade östra delen av Australien.
Nej, det fick allt bli att förlita sig på tummen som färdkamrat!
Jag fick helt enkelt vara tacksam för alla de cykelmil jag hade tränat på hemma – kondition och benstyrka som satt kvar i kroppen!
Packade tält och sovsäck och som en test började jag att lifta mig runt Perth och söderut – inga problem att få lift här – första liften fick jag direkt utan att ens sätta ut armen – folk bara stannar och frågar vart man är på väg! Hamnade hos ett flertal människor med övernattningar lite här och där hos okända men trevliga människor. Tältet behövde jag bara slå upp en enda gång.
Hos Jerome och Marie stannade jag nästan i tre veckor. Jerome sa att här, i deras hem, får jag stanna hur länge jag önskar – komma och gå som jag vill, helt enkelt betrakta det som ett andra hem. Och hit kom också många av deras vänner ofta på besök. Vilka fantastiska, sociala ungdomar. Många av dessa ordnade partyn och andra trevligheter.
Gjorde bl a bush-walkingturer i Koomboana nationalpark med Jerome och Marie samt deras vänner i The Australian Assosiate of Oxfarm.
Efter dessa rekreationsveckor var jag så redo att börja min färd runt Australien.
Sista kvällen fick jag nöjet att bjuda jerome och Marie på en restaurang med live-musik och dans – för några pengar för min vistelse hos dom ville dom absolut inte ta emot. Nej, det här var bara vänskap människor emellan – bara att bjuda igen om dom skulle komma till Sverige!
Så nästa dag tog jag farväl och axlade min ryggsäck mot nya mål!
Perth……..denna sköna underbara stad med sina många gröna parker, svarta svanar och pelikaner i Svan River och långa vita sandstränder med Indiska Oceanens salta varma vatten. En bra start på ett fortsatt äventyr in i det okända.
Farväl Perth……….fortsättning följer………..Sture

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: