Min docka Mona

När jag var åtta år gammal hade jag en docka som hette Mona. Dockan Mona var min bästa och käraste docka. Här kommer en liten historia om slutet för Mona:

Jag står i hallen med mina små bröder, Sture var fem och Hasse var ett år. Mona ligger på golvet i hallen och Hasse står framför dockan. Plötsligt puttar Sture till Hasse som med ett brak sätter sig på min docka som går i kras. Vilket väsen det blev: Jag skrek för att dockan hade gått sönder, Hasse skrek för att Sture hade puttat honom och Sture skrek efter att mamma bannat honom och mamma blev på dåligt humör efteråt. Sedan anklagar jag Sture och att han skulle köpa en ny docka men Sture försvarade sig med att det var Hasse som hade satt sig på dockan. Jag fick så småningom en ny docka av mamma men jag glömmer aldrig denna händelse, som inträffade 1944. Senare när Sture var till sjöss och kom hem efter att en av hans båtar hade varit i USA hade han med sig dockor både till Mia och Eva samt även till kusin Maud när dem var små, kanske som en slags ”kompensation” ?? Än i dag när jag träffar mina bröder kan vi fortfarande tala om denna händelse som nu var för 72 år sedan.

Här har vi en bild på mig och Sture, även Mona är med på bilden som ligger i dockvagnen, bilden är tagen 1942 i Slottskogen.

13051540_1009867792417293_7568521708420529473_n

Här har vi en bild 74 år senare på min bror och jag, tagen utanför mitt hus i Anneberg.

20160425_173419

Och så här snäll var Sture mot mig när han var liten, kanske 7-8 år?

20160425_180056

”Det var en gång en tjej, hon va så smal som en lyktstolpe, hon hette Elsie”. ”Det var en gång en kille, han var så stark, han hette Sture”

Elsie

4 reaktion på “Min docka Mona”

Kommentera