Inlandsbanan

Inlandsbanan

Nu kommer en berättelse om när Sture och Susanne var på tågsemester i somras, 20/7-29/7 2016. De åkte nämligen Inlandsbanan som går mellan Kristinehamn och Gällivare. Här kommer det några historier vad som hände och även några bilder.

Robert

(PS, Tryck på bilderna för att förstora dem ifall ni vill se mer detaljrika bilder! DS)

Onsdag 20 juli

I många år hade vi pratat om att åka inlandsbanan. Och nu när vi hade sålt våran sommarstuga och var lite mer fria, då blev det till sist av………..
Väckarklockan ringde 5.45. Vi fick i oss lite frukost innan avfärden. Spårvagnen ner till Centralstationen. Tåget (Tågab) mot Mora avgick 7.45. Jag köpte en kopp te för att piggna till lite grann. Väl på tåget satte vi oss tillrätta och tog av oss skorna. Under tågresan underhöll vi oss med att läsa böcker och lösa korsord. Och naturligtvis titta ut på den vackra naturen.
Väl framme i Mora tog vi en fika med te och fralla innan vi vandrade iväg till ett privat rum som vi hyrde för en natt. Efter att vi installerat oss tog vi en promenad ner till centrum. Passade på att titta på målgången för Vasaloppet som Sture passerat under ett antal gånger i Vasaloppet.

Torsdag 21 juli

Vi tog det lugnt på morgonen. Åt frukost och packade. Vi fick ha kvar våra väskor i rummet tills vi skulle åka vidare på em.
På förmiddagen hann vi med ett besök på Zornmuseet. Här finns världens största samling av konstnären Anders Zorn. Museet invigdes 1939. Här fick vi se hans berömda målningar i akvarell och olja. Speciellt akvarellerna var otroligt detaljerade, som fotografier. Skulpturer och etsningar i en basutställning av hög kvalitet. På kyrkogården i närheten ligger Zorn begravd, se bild.
Efter detta besök gick vi iväg till badstranden för att ta oss ett dopp i Siljan innan vi hämtade våra väskor för att åka vidare med Rälsbuss till Östersund. Vi tog en lättare lunch på stranden. Det var varmt i vattnet och i luften var det ca 25 gr.

Rälsbussen avgick 14.51. Vi hade en bra tågvärd som berättade och underhöll oss under resan. Någon större skillnad på tåg och rälsbuss är det inte, annat än att rälsbussarna drivs med diesel, alltså ej elektrifierade. Det låter som de gamla tågen med dunk, dunk från skarvarna.

Storstupet

Fredag 22 juli

Väckarklockan ringde 6.00. Vi hade inte sovit så värst bra under natten då det var väldigt varmt, trots alla fönster öppna. Packade och åt frukost. Vi lade pengar i ett kuvert och nycklarna i brevlådan vid entrén. Rälsbussen avgick 7.29. Jamtli har en liten perrong där tåget stannar om man fäller ut en stoppskylt som lokföraren kan se.
I Vilhelmina stannade tåget så vi fick sträcka på benen. Vid stationen efter, som hette Vilhelmina Norra, åt vi lunch. MBergmans Fisk & Vilhelminas Gårdsbutik. Sedan bar det av norrut med rälsbussen. Lokföraren fick tuta ständigt för det fanns många obevakade övergångar och renar längs spåret.

Nästa stopp var i Sorsele 14.05. Där steg vi av för att sova en natt på vandrarhemmet. Vi gjorde inte så mycket mer än promenerade runt i den lilla orten för vi var ganska trötta. Vi förstod snart att det fanns en flyktingförläggning här, för vi såg nästan bara mörkhyade personer.
Handlade middagsmat. Här gick det inte att ha fönstret öppet för det fanns otroligt mycket mygg utanför som gärna sökte sig in till oss. Vandrarhemmet låg vid en liten rund grävd sjö där ungdomarna badade och det var fuktmark runt om, där av myggen. Vi sov i alla fall gott den natten, trots dåligt med frisk luft.

Lördag 23 juli

Vi tog det lugnt på morgonen. Åt frukost och packade ihop våra saker. Lämnade vandrarhemmet och gick till Turistbyrån och Rallarmuséet som låg vid stationen.
Där kunde vi ställa in vårt bagage. Rälsbussen skulle inte komma in förrän senare på eftermiddagen.
Vi hyrde två cyklar på Turistbyrån, 70 kr/cykel för en halvdag. Vi fick tips om att besöka en gammal kvarn ca 3,5 km mot Ammarnäs och en underbar badplats, Sorsele Riviera, ca 5 km bort.
Kvarnen, en gammal kvarn med benstamp, byggdes i slutet av 1800-talet. I benstampen maldes ben som först kokats. Benmjölet användes som gödningsmedel och foder till djuren.
Benstampen ligger vid Kvarnbäcken. Vattnet är av god vattenkvalité med bland annat ett bra bestånd av flodpärlmussla. Se bild.
Efter en titt in i kvarnen cyklade vi vidare till badstranden som låg vid Vindelälven. Vilken härlig strand! Mjuk och len sand. Det var faktiskt väldigt skönt i vattnet eftersom det fortfarande var varmt och soligt, ca 25 grader. Här hittade vi en del av ortsbefolkningen.
Vi kunde inte stanna så länge eftersom vi var tvungna att passa tåget som skulle avgå 14.25. Dessutom behövde vi lite lunch. Jag åt en mozzarellasallad och Sture åt bara lite frukt.
Rälsbussen kom in i rätt tid. Steg på och satte oss bekvämt. Det var gott om plats eftersom tåget inte var helt fullt. Så några sittplatsbiljetter behövde vi aldrig boka. De enda sittplatserna vi bokade var mellan Göteborg och Kristinehamn.
I Arvidsjaur kopplades en av de två vagnarna bort och vi fick byta vagn.
När vi närmade oss Pite älv fick vi gå av tåget och promenera över järnvägsbron, för att vi skulle få titta på utsikten, som var bedårande vacker.
När vi kom över bron stod lokföraren och spelade vacker samisk musik på sin fiol. På ett ställe såg vi en renko och hennes lilla kalv på rälsen. De ville inte flytta på sig. Dom sprang säkert flera kilometer mellan rälsen innan dom behagade hoppa åt sidan. Strax innan vi skulle äta middag stannade vi vid den Geografiska Polcirkeln. Vi tog kort och fick också ett certifikat att vi varit där samt plockade vi kråkbär som tågvärden rekommenderade.
Nu var vi rejält hungriga även om vi hade fikat på tåget. I Vaikijaur stannade vi och åt middag på Restaurang Fjällglimten.
Jag åt Rökt sik och Sture åt gräddstuvad renskav med potatismos! Han tyckte det var något av det godaste han ätit! Det var andra gången han åt kött sedan 1978!! Först tuppkyckling hos Tina tidigare i år och nu renskav!! Hm, hm… det där med vegetarian?!
Här höll lokföraren en liten konsert för oss passagerare och restaurangfolk med sin fiol.
Vi var lite försenade till Gällivare, men det gjorde inget för vi hade fått uppleva mycket på resan från Sorsele. Packade ihop vårt bagage och tackade tågvärden och lokföraren för trevlig resa. Vandrade iväg genom en tyst stad till vandrarhemmet som låg på en camping vid Vassara älv. Installerade oss och tog en liten promenad runt campingen. Vilka husbilar och husvagnar det finns nu mera. En del ser ut som stora sommarstugor. Vi lade oss tidigt och sov gott hela natten.

Pite Älv

Kvarnen

Söndag 24 juli

Idag hade vi ingen brådska för vi skulle sova över en natt till. Åt frukost och funderade på hur vi skulle tillbringa dagen. Gissa vad vi hade glömt på tåget – när vi bytte vagn i Arvidsjaur – Jo, våra kepsar. Men vi hade en liten aning att just den vagnen skulle komma in till Gällivare senare på kvällen.
Vi började dagen med att gå en naturstig till stationen där Turistbyrån låg. På ett ställe kunde vi se Dundret – skidområdet som det ibland talas så mycket om. Vi fick också se Lappkyrkan. Även kallad Ettöreskyrkan eller dess officiella namn, Gällivares gamla kyrka. Namnet Ettöreskyrkan kommer från den tiden då varje hushåll fick skänka ett öre/år under en fyraårsperiod för att finansiera bygget av kyrkan. Man började bygga den 1747 och det är en av de äldsta byggnaderna i Gällivare. Se bild.
Vid stationen tog vi lokalbussen till Malmberget. Vi besökte en plats som heter Kåkstan. Det är en rekonstruktion av hur invånarna i Malmberget bodde för ca 125 år sedan. Rekonstruktionen blev klar 1988, då Malmberget hade hundraårsjubileum. Nu finns här loppisbodar där man säljer allt möjligt.
Vi träffade en herre som berättade för oss vad som var intressant att se i Malmberget. Vi gick en bit från Kåkstan där den stora Gropen finns, en väldigt djup och bred grop där man tidigare har brutit Malm. En bit därifrån låg Kaptensspelet. Det uppfördes 1913 och är en symbol för Malmberget. Ett hissmaskineri med lufttrummor som spelade eller hissade såväl material som arbetare ner till gruvan. Se bild.
Det finns ett litet trevligt café i Kåkstan där vi tog en god fika. Fiket har en gammal inredning så som det kunde sett ut för hundra år sedan. Nöjda gick vi där ifrån. Vi hade fått tips om att det var en stor utställning i sporthallen hur Malmberget såg ut förr jämfört med idag. Det visades att hela Malmberget så småningom skall rivas helt och flyttas till Gällivare. ungefär som man idag flyttar Kiruna. Detta för det finns värdefull malm under staden. Utflyttningen har redan påbörjats. En kvinna berättade att för en dryg vecka sedan skakade hela Malmberget pga. sprängskott under staden.
Sedan åkte vi tillbaka till Gällivare. Verkade vara en tom och öde stad. I och för sig så var det söndag och väldigt varmt. T.o.m. museet hade sommarstängt. Vi handlade middagsmat och lite annat smått och gott. Promenerade tillbaks till vandrarhemmet och lagade middag.
Sture hade tänkt att ta en promenad upp till toppen av Dundret. Först var det 5 km att gå upp till själva skidstadion och därifrån några hundra meter upp till toppen. Men det blev bara ca halvvägs upp på Dunderfjället, resten av vägen upp var alltför snårig så det fick räcka så. Den backen såg då inte så imponerande ut för att vara en ”omtalad” skidanläggning.
När han kom tillbaks gick vi till stationen för att vänta in tåget. På vägen dit träffade vi några flickor som skulle bada. Jag frågade var badstranden låg. De pekade på en strandremsa vid älven.
Men nu började det bli lite kyligare och jag hade ingen lust att hoppa i älven. Och tänk! Kepsarna låg kvar på hyllan där vi la dom dagen innan. Åter mot campingen där sängen väntade.

Ettörekyrkan

Kåkstaden

Kåkstaden

Caféet

Hissmaskineri

Måndag 25 juli

Vi fick gå ganska tidigt, ca 2 km, för att hinna med rälsbussen som skulle avgå 7.50. Packade och åt frukost. Genom den tysta staden vandrade vi iväg till stationen. Denna dag blev det en kort resa för vi skulle stanna i Jokkmokk, dit vi kom 9.15.
När vi ankom till Jokkmokk letade vi rätt på vandrarhemmet. Det var inte aktuellt att checka in men vi hade möjlighet ställa in våra packning i ett förråd.
Innan lunchdags besökte vi Áttje – Svenskt fjäll och samemuseum. Först tittade vi utanför museet där det fanns byggnader så som samerna bodde förr. Här fanns det mängder med blåbär som vi åt oss mätta på. Själva museet handlar om Sápmi, landet och folket och deras sätt att leva och överleva i ett krävande landskap – på myren, i skogen och på fjället. I en av montrarna står det att Karl IX inrättade marknadsplatser i Lappmarken år 1605. Syftet var att stärka statens position i norr, att driva in skatt och att sprida guds tro samt att hålla ting.
2005 firade man att Jokkmokks marknad funnits i 400 år. Men samerna hade haft marknader här årligen sedan ytterligare 100 år tillbaka, alltså sedan början av 1500-talet. Detta muséum var verkligen imponerande och annorlunda.
Efter detta fantastiska museibesök åt vi lunch på vandrarhemmet.
Sedan gick vi för att se Jokkmokks Botaniska Fjällgård. Trädgården har växtbäddar med växter från ett antal fjällmiljöer b.la. fjällsipphed, vilda nyttoväxter, renvallen och Videkärret.
Sedan var det dags att checka in på vandrarhemmet. Det var fortfarande varmt så vi tog på oss våra badkläder och begav oss till stranden vid sjön Talvatis, som ligger alldeles nära vandrarhemmet. Det var just här vid denna sjö som samerna hade sina marknader förr, men dom är numera flyttade några hundra meter in till centrum.
Vad det var skönt att bada! Vattnet hade säkert temperatur på runt 20 grader. Lagade middag och tog det lugnt på kvällen.

Attje Museum

Tisdag 26 juli

Packade och åt frukost. Fixade en lätt lunch för att ha med oss. Rälsbussen avgick från Jokkmokk 9.15. Denna dag blev en lång tågresa till Östersund. Vi stannade åter vid den Geografiska Polcirkeln. Eftersom vi hade tagit kort på resan upp – sträckte vi bara på benen utanför tåget och plockade lite kråkbär. Nästa stopp blev Kåbdalis. Där finns ett monument från Inlandsbanans sista länk, alltså där de båda sträckorna, norr – söder sammankopplades. Denna sten restes av Kungliga Järnvägsstyrelsen 26/9 1936. Inlandsbanan invigdes 1937, efter 30 års arbete.
Dagens medhavda lunch åt vi Moskosel. En liten plats med camping och en liten butik.
I Arvidsjaur stannade rälsbussen för en liten bensträckning. Det behövdes.
Nästa stopp var i Sorsele. Sture hade i all hast glömt en påse med frukt och majs i cykelkorgen när vi lämnade tillbaks cyklarna tidigare i veckan, när vi skulle med rälsbussen mot Gällivare. Tänka sig – påsen med frukt låg faktiskt kvar i cykeln som stod parkerad utanför turistbyrån? Det var ju nästan fyra dagar sedan vi lämnade Sorsele! Vi hann besöka rallarmuséet innan vi skulle åka vidare. Man fick uppleva inlandsbanans historia, idéer, drömmar och verklighet under 100 år.
Vidare åkte vi till Vilhelmina Norra. Där åt vi middag. Vi hade beställt Bergsmans Laxtallrik – varmrökt pepparlax, potatissallad, grönsallad, dressing och bröd.
Efter den goda maten bar det vidare ner mot Jamtli/Östersund. Där var vi ca 20.45. Vi tittade lite på TV innan vi kröp ner i våra sängar.

Kåbdalis

Sorsele Museum

Onsdag 27 juli

Vi fick gå upp ganska tidigt för att hinna med tåget till Mora 8.15. Åt frukost och packade. Vi lade pengar i kuvertet och nycklarna i brevlådan utanför entrén. Ca 2 km vandring genom Östersund till stationen.
Vid vårt nästa stopp, Fågelsjö, stannade vi och åt lunch. Sedan köpte vi en fika från det ambulerande Caféet, café Bortom Åa.
Vidare for vi till Mora. Där skulle vi byta tåg för vidare färd till Borlänge. Tåget skulle inte avgå förrän 15.05.
Till Borlänge kom vi först 16.40 efter att ha inväntat ett tåg i Mora. Det var ju helt ok. Sedan undrade vi vad som hände där ute vid loket. Det visades sig att lokföraren var tvungen att kolla bromsklossarna som tydligen hade hängt sig. Men till slut kom vi iväg från Mora efter ca 1 och 1/2 tim. försening.
Väl framme i Borlänge promenerade vi till Vandrarhemmet som låg ca 2 km från stationen. Vi undrade var vi hade hamnat? Invandrare, mest somalier, över allt i området. Vandrarhemmet låg i bottenplan på ett hyreshus och i dom övriga två hyreshusen bodde enbart invandrare. Vi fixade snabbt ihop en middag och tog sedan en liten promenad innan sängdags.

Torsdag 28 juli

Vi tog det lugnt på morgonen. Gick till busscentralen i centrum där vi tog bussen till Ornässtugan
Vi fick gå ca 1 km från busshållplatsen till Ornässtugan som ligger vid sjön Runn. Väl framme tittade vi på en utställning av den unika Ornäsbjörken, som till skillnad från vanlig björk har djupt flikiga blad. Den upptäcktes av en man från Ornäs 1767. Ornäsbjörken kan endast förökas genom att man tar sticklingar från originalet och planterar i växthus. Det förekommer många s.k. falska Ornäsbjörkar.
Sedan gick vi en guidad tur i Ornässtugan. Man har samlat in föremål som anknöt till Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarna december 1520. Där har Ornässtugan spelat en viktig roll. Under Gustav Vasas färd genom Dalarna sökte han efter säkra platser att övernatta. Stannade till i Ornäs, där husbonden av Ornässtugan var en gammal kurskamrat till Gustav från studietiden i Uppsala. Men den här kamraten, Arent Persson, ville ha den belöning som Kristian Tyrann hade utlovat till den som gav upplysning om var Gustav befann sig och kunde gripas. Men mannens hustru anade oråd när maken åkte iväg sent på natten för att hämta dom danska knektarna. Hon låste upp rummet där Gustav sov och hjälpte honom att fly att ut via dasset som låg på övervåningen i huset, så att han kunde åka därifrån med häst och vagn. Fiffigt nog hade en pålitlig dräng vänt hästskorna bak och fram så knektarna vart helt villrådiga och visste inte hur dom skulle söka efter Gustav och drängen.
Annars hade vi nu haft en helt annan historiebild av Sverige.
Herr Gustav valdes till Sveriges kung 1523.
Innan vi åkte hem med bussen tog vi en fika på Ornäs Café. På vägen hem till Vandrarhemmet handlade vi lite mat och gick sedan till det gemensamma gästrummet som låg vid receptionen.

Ornässtugan

Ornässtugan

Fredag 29 juli

Packade, åt frukost och städade. Vi låste in vår packning på stationen för tåget skulle inte avgå till Göteborg förrän senare på eftermiddagen,
I dag var det väldigt varmt. Vi bestämde oss för att promenera 5 km till Stora Tuna Kyrka. Tillkomsten av kyrkan daterar sig enligt forskningen till år 1469. Har renoveras ett antal gånger senast 1968. Där ligger bl.a. Jussi Björling begravd. Vi trodde att det skulle vara en pampig grav, men icke, det var en mycket enkel, men relativt stor sten, med endast namnet Jussi Björling inhugget. Sture skulle leta reda på graven till en kamrats föräldrar, där han varit inneboende, och som ev. skulle finnas här. Vi frågade kyrkvaktmästaren som kollade i sin dator efter detta. Men någon grav till dessa, John och Helga Nilsson, fanns inte varken här eller någon annan stans i Borlänge?
Jag tog bussen till centrum medan Sture promenerade tillbaks. Jag hann titta mig omkring i centrum. Det var inte mycket att se. Jussi Björlings museum låg där men hade inte lust att gå in. När vi förenades i centrum gick vi och åt lunch på ett café på stationen. Sedan promenerade vi till den vackra Liljekvistska Parken för att vila i den värmande solen. Satte oss på en bänk med utsikt över många fina sommarblommor runt en fontän. Några ungdomar spelade rockmusik på en scen.
Vi ville köpa färska hjortron att ta med oss hem. Men det lyckades vi inte hitta någonstans.
Tåget kom in i tid och vi satte oss till rätta. Tiden går fort när man har något att läsa och en korsordsbilaga. Eller bara vila ögonen. Vi hade färdiga frallor med oss – men ingen av oss var hungriga efter den stadiga lunchen.
Till Göteborg kom tåget in 21.40. Spårvagnen kom just när vi kom till hållplatsen. Väl hemma tog vi fram våra fyllda frallor och satte på kvällste. Det är allt skönt att komma hem och sova i sin egen säng trots alla sköna vandrarhemssängar.

Susanne

Stora Tuna Kyrka

Liljekvistska Parken i Borlänge

Kort info om inlandsbanan!

Till den eller de av er som ev. är intresserade av att åka denna historiska järnvägssträcka.
Trettio år tog det att bygga hela sträckan från Kristinehamn till Gällivare.
1907 startade man järnvägsbygget och den invigdes alltså 1937.
Från Kristinehamn till Mora åker man med elektrifierade tåg och från Mora till Gällivare med dieseldriven rälsbuss. Sommartid går ett tåg om dagen i vardera riktningen.
Det är ingen större skillnad mellan enklare tåg och rälsbuss.
Det går att köpa ett tågluffarkort för 14 dagar, paketkort där allt är inkluderat eller resa vissa kortare eller längre resor. Av- och påstigning varsomhelst under sträckan, ungefär som ett europeiskt tågluffarkort.
Både tåget (TågAB) från Göteborg till Mora och rälsbussarna från Mora till Gällivare har plats för två eller fyra cyklar beroende på antal tågvagnar som är med.

Sture

Anders Zorns gravmonument

En reaktion på “Inlandsbanan”

  1. Verkar vara en mysig tur att göra tycker jag. Alltid kul att läsa om resor, synd att jag är så kass på att skriva om det själv. Men jag kan ju bättra mig… Ser framemot att få höra om ridresan,Sture och alla andras resor.

Kommentera