Bilresor med faster Svea och Allan på 50-talet

Del 1

Anita efterlyste några semesterminnen även gamla sådana. Hon hade hört talas om den otäcka järnvägsolyckan i Varberg som i ett slag hade kunnat utplåna förutsättningarna för denna hemsida. Tänker skriva lite om detta samt några andra bilresor vi gjorde i Allans bil på 50-talet. Händelserna som ska beskrivas ligger nära 60 år tillbaka i tiden så det är med en grabbs öron och ögon som jag minns detta. Det ska även bli en berättelse om Allan och Sveas campingstuga vid Askimsbadet som fick helt andra användningsområden i Älvsåker. Men först lite bakgrund och personbeskrivningar.

Faster Svea och Allan platsar i högsta grad på denna hemsida som forntida hedersmedlemmar i kretsen runt Elsie. Svea var pappas enda syster i en stor syskonskara och det var till henne han fick flytta hem till efter skilsmässan i början på 50-talet i väntan på att få en egen lägenhet. Det var brist på lägenheter så väntan blev till några år innan pappa fick lägenhet på Söderlingsgatan vid Majvallen.

Lägenheten i Kungsladugård var inte så stor men pappa låg i kökssoffan och där låg även jag när jag hälsade på ibland över helgerna. Efter skolans slut på lördagarna åkte jag spårvagn till Ostindiegatan och låg över till söndag. Någon gång kunde jag gå av spårvagnen vid Domkyrkan och möta pappa när han slutade arbetet på em. hos Wezäta-Melins (boktryckeri) som på den tiden låg uppe på Kungshöjd.

Kungsladugård var och är en härlig stadsdel med ”riktiga” gator och hus och det var dessutom gott om affärer. Svea kunde ibland skicka ut mig att handla och då var det bara att kila runt hörnet till någon mjölkaffär och t.ex. handla en flaska mjölk (man köpte faktiskt mjölk i glasflaskor på 50-talet). Det var alltid trevligt hos Svea. Vem minns inte Sveas släktträffar med tillhörande kortspel där även vi barn fick vara med att spela ett-öres stopp (man fick böta ett öre till kassan för varje kort man hade kvar när delspelet var slut) och där faster Svea allt som oftast med sin klara stämma sjöng en och annan visa. Julmiddagar för släkten inte att förglömma. Då samlades några av Sveas syskon med familjer till julfirande.

Allan hade TV först av alla, en 17-tums med flimrande bild, som vi satt klistrade framför de få timmar det var utsändningar. En gång fick han hela släkten att avbryta julfirandet hos farbror Erik och Anna på Ekedalsgatan och köra oss hem i sin bil för att titta på något TV program och sedan köra oss tillbaka igen. Han fick köra några gånger fram och tillbaka för att alla skulle kunna vara med. Det protesterades först men Allan övertalade oss i vanlig ordning om det fantastiska med TV.

Allan var kopparplåtslagare på Nya Varvet ett yrke som nog var sällsynt även på den tiden. Nya Varvet var militärt område och örlogshamn för marinen. Med Allan var det alltid något på gång. Han hade förmågan att berätta engagerat och krydda sina berättelser med lite överdrifter allt för att göra en historia mer innehållsrik och spännande. Om pappa ibland var lite försiktig och oföretagsam var Allan det motsatta och såg till att det hände något. Pappa och Allan hade idrottsevenemang som gemensamt intresse och då fick även jag följa med som t.ex. boxning i cirkus vid Lorensberg eller brottning i gamla mässhallarna som låg mitt emot Lisebergs entré. Den stora händelsen var annars den 14 september 1958 när vi var på Nya Ullevi och tittade på när Ingemar Johansson knockade Eddie Machen i första ronden och kvalificerade sig  till VM-titelmatchen mot Floyd  Pattersson.

Allan skaffade sig även bil tidigt men innan dess hade han motorcykel som han och Svea åkte land och rike runt med. Det var ovanligt i vår bekantskapskrets att någon hade bil vid den tiden och jag kan bara påminna mig att farbror Nisse som hade bageri och körde taxi i Mölndal hade bil och förmodligen morbror Gunnar men i dessa bilar fick vad jag kommer ihåg aldrig åka i och då rakt inte på några semesterresor. Men i Allans bil fick man åka ofta och långt till spännande resmål. Några semesterresor i övrigt var vi aldrig vana vid. Men vi hade ju sommarstugan i Långenäs där vi tillbringade sommarloven.

Allans bil var en PV 444 med solskärm som vi ibland åkte med till Långenäs.

 

Här är vi på utflykt till Långenäs en vårdag 1956. Det är söndagen den 18 mars och fortfarande lite snö kvar vid vägkanten. Jag tog bilden med min första kamera, en enkel lådkamera. Om jag inte minns fel togs bilden vid Ramberg alldeles nedanför där Martin och Eva idag har sin brevlåda. Varför vi stannade där kommer jag däremot inte ihåg. Vi kanske helt enkelt bara skulle stanna för att posera framför Allans nya bil? Vi är alltså sex personer i bilen vilket inte var ovanligt. Svea protesterade ibland och undrade vad polisen skulle säga men då skrattade alltid Allan och sa: ”vi säger att Maud sitter i knät!” Jag behöver väl inte påpeka att det varken fanns säkerhetsbälten eller krockkuddar på den tiden.

Med på bilden är Allan (48 år) med basker och skinnrock, Svea (48) med lång stilig kappa och pälskrage, Maud (6), Pappa (50) med kostym och hatt samt Elsie (19) i en stilig posering. Jag som tog bilden är 12 år. Detta var en stor händelse för mig eftersom jag noterat detta i min fickalmanacka från 1956: ”åkt med Allans bil till landet annars var det endast viktiga idrottsresultat noterat i denna samt när sommarlovet började mm. Pappa övningskörde även med Allans bil så han tog eget körkort och så småningom köpte bil.

 

Ungefär så här såg Allans PV ut med solskärm som var högsta mode och lyxigt tillägg. Delad fram- och bakruta och med minimala backspeglar. Bensintank om 35 liter och motor 50 hk.

Att köra bil utanför städerna var en nog så besvärlig uppgift. Vägarna var mestadels smala och slingriga grusvägar med hålor och kärl-skador långt in på sommaren. Älvsåkersvägen var på den tiden försedd med mötesplatser där M-skyltar talade om var det var lämpligt att mötas. Riksvägar var lite bättre och belagda med gatsten eller betongplattor! Betongplattorna finns än idag under asfalten och skarvarna känns tydligt bl.a. på gamla riksvägen (rikstvåan) mellan Kungsbacka och Lindome.

Man fick i alla fall se intressanta saker när man åkte bil förr då de flesta riksvägar och huvudleder passerade rakt igenom samhällen och städer.

Maud får jag ju inte glömma i sammanhanget även om hon är porträtterad på annan plats. Hon var ju naturligtvis med överallt och på alla resor vi gjorde. Hennes energi och förmåga att hitta på saker att göra jämte intresse för sociala sammanhang har säkert sina genetiska orsaker.

I nästa avsnitt ska jag berätta om när vi åkte på semester till Norrland för att hälsa på farbror Åke och Anna-Lisa i Umeå.

Hasse (2012-07-22)    OBS – tyvärr har inte Hasses bilder gått och föra över men jag återkommer med dem så snart jag fått hjälp.

 

 

Kommentera