Sture och bussen

En vacker vårdag skulle Sture och jag åka med pappa till Slottsskogen som vi så ofta gjorde. Vi hade med oss gammalt bröd som vi brukade ha för att mata djuren med. Vi tog spårvagnen till Linneplatsen och vi barn som ville köpa godis fick en peng av pappa för att springa över Husargatan till gottaffären.  Strax efter, med en liten godis påse i handen, sprang vi glada tillbaka. Då kom en buss och Sture som var före mig träffades och föll i gatan.

Stor kalabalik uppstod och både bussföraren och alla passagerarna rusade ut. Pappa kom springande  och lyfte snabbt upp Sture i famnen. Han bar in honom i bussen varpå bussföraren vände bussen och körde upp för backen mot Sahlgrenska- och dess barnsjukhus. Med på bussen var också alla passagerarna. Sture som fått hjärnskakning blev inlagd på sjukhuset i en vecka. Jag fick uppmärksamhet av barnen på gatan när jag berättade att min bror hade blivit överkörd av en buss. När mamma tillrättavisade mig och sa att han inte blivit överkörd utan bara påkörd tittade jag på henne tänkte ”att det är väl samma sak överkörd eller påkörd”. Jag som gillade uppmärksamheten och var lite mallig över allt som hänt, och att jag dessutom var med, fortsatte att säga bror blivit överkörd.

I en vecka fick jag lugn och ro i vårt gemensamma rum . Jag kunde ta in kamrater, släcka och tända ljuset när jag ville samt tyckte att det blivit härligt tyst också Men säg den frid som varar. En vecka går fort och snart var det slut med friden och bråken började igen. Men av jag förstår fick inte Sture några men av olyckan. // Elsie

En reaktion på “Sture och bussen”

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: