Sommarlovet 1946

Sommarlov 1946

Äntligen är det sommar och vi skall åka till landet och till vår lilla stuga i Långenäs. Vi står färdiga på Forstenagatan, mamma, pappa, Sture, Hasse och jag, med vår packning som består av lite möbler några mattor, kläder och mat. Vi barn väntar otåligt på Verner som skall komma med sin lastbil och hämta oss. Det är första gången för oss som vi skall få åka lastbil. ”Kommer han inte snart?” Sture och jag skuttar omkring och tittar utefter gatan. ”O nu kommer han ” ropar vi och där kommer lastbilen med Verner vid ratten. Lyckan är stor när vi lastar på våra tillhörigheter. Verner har också varit på Vegagatan och hämtat upp Herbert, Asta, Eva och Roger. De har också har en liten stuga, alldeles bredvid vår i Långenäs. Vi kliver upp på flaket som blir fullt av vår packning. Asta sitter bredvid Verner i hytten med Eva i knät. Eva är ett år. Vi övriga sju sitter på flaket. Sture och jag vinkar glatt till barnen på gatan som avundsjukt tittar på oss. Färden går den gamla vägen med backar, kurvor och grus. Det skumpar och hoppar på flaket men vi barn njuter och önskar att färden aldrig skall ta slut. Men efter cirka 2 timmar är vi framme vid vår lilla stuga. Packningen lastas av och vi barn är yra av förtjusning och glädje. Äntligen är vi på landet och jag får träffa mina sommarkamrater Karin och Harriet. Solen skiner och sommarlovet är oändligt långt med sol, bad och lek varje dag, åtminstone är det så jag minns det. / ELSIE

2 reaktion på “Sommarlovet 1946”

  1. Jag minns också våra somrar i Långenäs som oändliga o härliga,Man skulle önska att alla barn fick uppleva sommaren så som både mamma o vi gjort.

  2. Det låter riktigt härligt. Det är ungefär så jag kommer ihåg sommrarna i Långenäs också, fast utan lastbil förstås. Vi knödde in oss i bilen med tv, hamsterburar, barnvagn och övrig packning. Då var resan inte lika spännande men sommarlovet var även då oändligt långt och soligt.

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: