Så föddes idén om en hemsida.

Så föddes idén om en hemsida

En ide föddes. Det var söndag, Dennis arbetade så man kan säga att jag var ledig. Jag tittade i intresserat i blanka fina broschyrer. Det var vårens utbud i kurser.  Man kan lära sig allt. Linedance eller varför inte en kurs i porslinsmålning. Vilka priser! Över 1000 spänn för frigörande måleri. Då måste man veta vad man vill. Som vanligt slogs förnuftet mot känslan. Engelska borde jag redan behärska och det skulle vara till stor nytta,,,,,,,,, men va trist. Data är kul, hemsida. Där satt den. Jag skulle lära mig att göra hemsidor. Låt se, Folkuniversitet sidan sex 3200 kr, skojar dom?  ABF låter billigt, men icke, 3140 kr material tillkommer  och de skall kalla sig arbetarnas bildningsförbund.

Jag betalade redan 69 kr i månaden för tillgång till Internet och där kan manju  läsa och lära om allt. Borde inte vara så svårt. Jag googlade och satte igång. Ah ett ämne, vad skulle sidan handla om. Vad är viktigt här i livet? Det här var lättare, mamma så klart. Vem eller vad är viktigare än mamma.  Nej jag har inte glömt mina 3 älskade barn men de är liksom en del av mig. Mamma har är väl den som format mig till den jag är. Klart att alla runt henne också hjälpt till, inte minst mina syskon. Hemsidan fick bli en hyllning till mamma.

Så var arbetet igång. Gick riktigt bra, till en början! Sedan blev det liksom som om jag länkade runt allting och ju mer jag fixa ju trassligare blev det. Mm vad skulle jag göra nu? Fanns det någon i min närhet som behärskade detta..låt oss säga omöjliga. Julia hade en hemsida, det visste jag. Men då var min ledighet slut för då kom Dennis hem. Jag lyckades mot alla odds få en stund över och passade då på att ringa Julia, presenterade min  ide och frågade om hon ville hjälpa mig med det tekniska. ”Gärna” sa hon. ”Jag har inte tid nu men kanske när terminen är slut, skall jag komma på onsdag?”.

Onsdag, smet från jobbet och mötte upp Julia. Hon såg genast att min hemsida inte gick att rädda. ”Vi får göra något radikalt” sa hon. Jag som varit så stolt, kände mig nästan som en Webbmaster på riktigt. Såg redan hur jag lämnade in avskedsansökan för en ny karriär. Julia raderade mitt livsverk med ett knapptryck. Ja, ja sådant är livet. Sedan började hon skapa. Jag erkänner att det såg liksom helt annorlunda ut. Riktigt bra. ”Så, nu får du fylla sidorna med text” sa Julia efter några timmar. ”Va” sa jag. Hade liksom inte tänkt på den detaljen. Så kom jag på det, alla andra får skriva. Så jag ringer runt och ja, resten vet ni. Alla skrev om alla och jag……. Ja, vad gjorde jag? Varsågoda era texter på sidor skapta av Julia.

Varmt välkomna önskar Anita

PS. och fort gick det när ni skrev, snabbast var mamma som stönade när hon fick sin uppgift för att en halvtimma senare meddela  att nu var hon färdig!

TILLBAKA

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: