Josefine och Jonathan – kom till världen

Jag (Anita) och min svägerska Anita/Virpi var gravida samtidigt, jag väntade min första och hon sin andra. Vi träffades nästan dagligen och naturligtvis lyssnade jag på min mer erfarna svägerska som visste allt om förlossningar och småbarn. Anita/Virpi som låg drygt en månad före mig födde Josefine en kväll i Maj. Förväntansfull kom jag till BB dagen därpå för att skåda denna lilla underbara tjej. Jag rös till – hur kom hon ut? Inte genom, ja ni vet var. Lugn sa Anita/Virpi som haft det lite jobbigt. ”Du kommer inte få ont med den lilla magen så lär inte babyn vara stor”. Till saken hör att hon gått upp 30 kg och jag gick upp 12 kg. Den lilla tjejen vägde runt tre och ett halvt kilo. Så gick veckorna och den lilla tjejen fick namnet Josefine. Jag invaggades i någon slags tro att det här med att bli mamma var enklare än vad jag trott. För Josefine sov och hon sov, så vakande hon – log- åt och bajsade sedan sov hon igen, aldrig mindre än fyra timmar oftast längre, mycket längre. Vaken var hon kanske i fyra minuter. Så blev det min tur, han vägde drygt fyra kilo. Sov stötvis och aldrig så länge som fyra timmar, när han var vaken, vilket han oftast var så ville han bli road. Gungad, hissad eller kittlad. Att amma honom kunde ta timmar för helst skulle mjölken rinna fritt.

Livet har fortsatt i samma takt, Josefine tar det lugnt och Jonathan rusar fram.     HEM

En reaktion på “Josefine och Jonathan – kom till världen”

  1. Ja tänk så olika det kan vara! Det är inte alltid så bra att lyssna på vad andra tycker, bättre att skapa sig en egen uppfattning.

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: