En gammal god vän fick infarkt

Jag har sorg. Har varit tvungen att avliva min TV.

Det började när vi kom hem från senaste husbilsresan. Kanske var det så att vår TV hade varit ensam för länge och sörjde sig sjuk. Vi startade den i alla fall som vanligt och den verkade fungera men efter ett tag började den hosta, stöna och knastra. Jag gjorde som med datorn drog ur sladden och startade upp igen men inget hjälpte. Den fungerade visserligen med program och ljud men knastrade till då och då och hostade betänkligt. Infarkten tilltog.

Det var då jag bestämde mig för att slutligen ta död på den för gott. Det var verkligen ett svårt beslut men vem vill ha en TV som riskera att få en hjärtattack mitt i ett program med Skavlan?

tvDet roliga var att alla som kom hem till oss och fick se vår TV utropade: Har ni en tjock TV? Jajamän brukade jag då stolt svara -den är 23 år! Varvid de tittade först på mig och sedan på Tv:n  med beundran i blicken (tror jag).

Det brukade i alla fall bli ett bra samtalsämne om hur det var förr i tiden. När vi köpte den 1990 var det ju rena stenåldern mot nu. Inga mobiltelefoner eller persondatorer att tala om osv. Jag hade ännu inte startat mitt företag och det är nu 10 år sedan jag sålde det. Elsie hade då ett barnbarn, nu har det växt till 15. Vi har flyttat fyra gånger sen vi köpte vår TV och bara det blev ett bra ämne att diskutera.

Den har varit en trogen vän tills nu. Det är väldigt tomt efter den och vad skall vi prata om när det kommer någon? En ny smal TV har ju ingen historia.

Det var bara att bära ut den i bilen och köra den till bårhuset (tippen i Barnamossen) Det kändes fint att den fick komma till en stilla och lugn plats på landet i stället för att få sin sista vila på en tipp i stan.

Nu har jag varit hos TV handlaren tittat på en ny TV. Dock är det bara klena och smala modeller utan högtalare som man visserligen kan prata med men med väldigt många knappar att trycka på innan man hittar något program att se på. Skall tydligen spikas upp på väggen. Det liknar mest en dator om man tittar på på bildskärmen. Om den nya Tv:n håller lika länge som den gamla är jag 93 år!! Som om det skulle vara en tröst.

Det hade varit fint att åldras tillsammans med min gamla TV. Den var rejäl, kunde stå på egna ben och hade stora högtalare inbyggt i lådan på var sida om bilden.

Men det är väl bara att acceptera utvecklingen (eller avvecklingen)

Hasse

En reaktion på “En gammal god vän fick infarkt”

  1. Måste tyvärr säga, och med all respekt för den nyss insomnade vännen att jag skrattade gott (dock inte rått) åt denna lilla livsbetraktelse. Vem vet vad den nya bekantskapen för med sig…

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: