Det blir inte alltid som jag tänkt.

Det blir inte alltid som jag tänkt

I år skulle det inte bli någon stress. Jag tog ledigt från jobbet för att vara först på plats. Jag skulle få känna på, hur det känns att lugnt sitta och bara titta när alla andra kommer stressade och hålögda. Jacob skulle övningsköra upp så vi, han och jag, skulle få mer tid än vanligt för att prata. På tisdagskvällen när vi sa godnatt frågade jag därför hur tidigt han skulle kunna åka. Han skulle inte åka alls, sa han. Nu var det så mycket annat som lockade och han påstod att han skulle komma på fredag förmiddag vid fem – sextiden. ”Jaha, då åker jag väl själv då” – tänkte jag.

Handla stod på programmet. Eftersom Dennis hade bilen kom han och hämtade upp mig, körde till Eriksberg och åkte själv vidare med bussen. Inne på ICA tog jag det lugnt där finns så mycket att titta på. Jag skulle köpa kräftor till mig och Birgitta men kräftorna var ynka små och 169 kr/kilot var de inte värda. Jag ringde COOP på Friggagatan och ”jo, kräftorna hade inte kommit än men skulle snart komma och troligen kosta runt 169 kr/kg” – Bra, sa jag och beställde drygt 1,5 kg. Jag handlade färdigt i lugn och ro. Ute ösregnade det och jag sprang med kundvagnen till bilen. ”Jävlar, jävlars i helvete” Dennis hade tagit bilnyckeln med sig. In med vagnen igen på ICA och ringde Dennis. Han väste tyst ”jag kan inte prata, sitter i möte”. vad gör man? TAXI (kom ihåg taxinumret -en pensionär och fyra politiker dvs 650000 – kul:)

Hemma igen, senare än vad jag tänkt mig. Ringde kära syster och frågade om jag inte   

Kan inte säga nej
Kan inte säga nej

lika gärna kunde få lifta med henne, jag skulle ändå inte hinna före Christer (och då kunde det lika gärna kvitta att köra själv). Eftersom Birgitta inte kan säga nej så sa hon ja. Vilket hon bittert ångrade när hon i värsta rusningstrafiken körde ”svängen” om stan. Hennes bil var fullastad och mina grannar som trodde jag skulle flytta när de såg min packning ute på gatan blev nog förundrade när vi lämnade Barnhusgatan med allt. Hämtade upp kräftorna på COOP – de kostade 249 kr/kg men vad säger man ”Oj, va stora de är”. Det var mörkt när vi stressade och hålögda svängde in på grusvägen i Vitehall.  I huset satt alla och åt men nästa år då ”Vitehall here I come”.        Anita 

HEM

 

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: