Del 4 Danmark (järnvägsolyckan)

Efter resan till Norge 1956 var vi hemma igen för att snabbt packa om och fara vidare till nästa resmål, som nu skulle bli Danmark och Köpenhamn. Denna resa skulle bli den mest dramatiska och kortaste av semesterresorna vi gjorde i Allans bil.

Med samma bil och med samma personer som resan till Norge for iväg, denna gång söderut på rikstvåan. Färdvägen var en helt annan än nuvarande motorväg på E6.

Från Mölndal gick vägen in mot Rävekärr, genom Kållered, Lindome, Kungsbacka, Åsa mm det som idag heter kustvägen genom Halland.

När vi nu närmade oss Varberg norrifrån och skulle passera järnvägsövergången vid infarten till Varberg såg Svea att röda lampor tändes vid bommarna och reagerade blixtsnabbt. Vi var då alldeles framme vid övergången. Svea skrek: De e rött ljus!! Varvid Allan ställde sig bromsen och tvärnitade.

Bilen bakom var inte beredd på detta snabba stopp utan träffade oss bakifrån med full kraft. Allans bil med oss i for iväg upp på spåret och blev stående där med motorstopp. Fruktlösa försök att starta bilen igen och vi såg nu att bommarna gick ner, klockorna klämtade för fulla muggar, vilket ökade paniken.

Nu såg vi även tåget komma en bit bort på en raksträcka. Här gällde det att omgående komma ur bilen för att rädda livhanken, men det var lättare sagt än gjort. Allan försökte starta, Svea böjde sig ner för att ta upp något som ramlat ner på golvet. Och vi som satt bak i bilen skrek: tåget kommer!! Vi måste ut! Bilen hade ju endast framdörrar så det gällde att få ur Allan och Svea först. Allan kom ut på sin sida och Svea hade äntligen hittat vad hon sökte. Det var en blomstervas med en plastblomma som hade suttit fast med sugpropp på instrumentbrädan. När Svea äntligen kommit ur bilen vände hon sig till mig och gav mig vasen: Hasse, sätt fast den!!

Tåget närmade sig nu tutande och ville nog att vi skulle flytta på bilen som annars hade blivit rejält tillplattad. Folk kom springande och hjälpte till att flytta undan bilen så pass att tåget fick fri väg. Det visade sig som tur var att det var ett godståg med måttlig hastighet men det visste vi ju inte när vi satt inne i bilen och såg loket framifrån.

Efter denna uppskakande händelse var frågan om vi skulle fortsätta resan eller åka hem. Bilen gick att köra men var ordentlig tillbucklad bak med intryckt bagagelucka och kofångare. Det bestämdes i alla fall att åka vidare trots chocktillståndet.

Resan gick nu vidare genom Varberg och en bit ner förbi Falkenberg mot Kvibille och vi börja se oss om efter en rastplats. När Allan precis kört förbi en lämplig plats skrek någon: där var en!!  Allan reagerade med en inbromsning och skulle göra en U-sväng tillbaka. Han såg dock inte att en bil var på väg att köra om oss i samma stund. Bilen fick bromsa och göra en undanmanöver för att inte krocka med oss. Bilen tutande på oss en lång stund. Det var ytterst nära att vi än en gång var nära att kollidera, men nu med en bil i stället för med ett tåg.

Detta blev för mycket för oss och jag tror att alla var nöjda med att äntligen vända om hem igen till en tryggare tillvaro.

2013-09-22 Hasse                                                HEM

En reaktion på “Del 4 Danmark (järnvägsolyckan)”

  1. Ja nu kan jag skratta när jag läser om detta äventyr, som hände för ca. 60 år sedan. Då skrattade vi inte, men fick ett minne för livet.

Kommentera

Släkten e värst…

%d bloggare gillar detta: